Lust

Lust. Ha lust till. Lust till dig.

Lust kräver utrymme. Någon slags luftighet. Den kräver rymd. Som ett skyggt djur kan den skrämmas iväg. Den anar nyanser och subtila signaler. Vilket humör du var på när du klev innanför dörren. Röstläget i hur du pratat med barnen under läggningen. Stress skyr den.

Många saker kan jaga bort lusten. Ett diskberg. Ett messengerpling. En irriterad blick. Och kanske allra mest jag själv. Hur jag känner mig idag. Hur jag förhåller mig till min kropp idag. Vilka hormoner som rusar runt i mig just nu.

Vilket konststycke att min lust ska tajma din! 
Och oftast gör den väl inte det.
Det är väl den sköra, vackra, svåra dans det är att leva tillsammans.
Att ge och ta emot och lyssna in och ut.

Så mycket tillit det krävs!
Att ibland gå med även om jag inte är där.
Gå med.
Och i det samtidigt aldrig kliva på mig själv.
Att ibland ta dig med även om inte du är där.
Hitta vårt -vi- och stärka det.

Jag minns innan barnen. Hur mycket mer spelrum lusten fick. För att tiden fanns att känna in den. Tiden rent bokstavligt. Att kunna ha lust på morgonen eller mitt på dagen. Inte bara slutkörda efter en långdragen läggningsprocedur.

Lust. Ha lust till. Lust till dig.
Så himla vackert.
En sån fin botten att stå på.
Och en stämma att spela som kräver så mycket av både öra och gehör.

5 kommentarer

  1. Så fint skrivet. Oj vad jag känner igen. Det är så svårt. Men viktigt att försöka, att värna!

  2. Tack Elisabet för en poetisk och ”spot-on” text! Viktigt ämne som jag uppskattar mycket att ni tar upp.

    Keep up the good work!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *