Det är då rakt inte du som ska döma

Jag är så tacksam för att bli äldre. Något visare med åren, något klokare och något mindre svartvit. Jag hoppas ju på mer sånt såklart. 

En sak jag tänkt på under den här våren är människors dömande. Att liksom tro att det är vi som har makten att göra det, och sedan faktiskt göra det. 

Jag gillar det inte. Jag gillar verkligen inte att jag själv gör det, men jag tror att även jag blivit bättre på att sluta göra det stup i kvarten. 

Jag tänker till exempel på småsaker som. När den fantastiska, kristna bloggaren Underbara Clara svär i sina inlägg. Hon är ju uttalad kristen! Hur vågar hon? Hon är nog inte alls kristen, skrevs det mycket i kommentarerna förr i alla fall. Jag själv skrev inget sådant. Men vet ni vad jag kände? Besvikelse. Jag blev besviken på henne. 

Och vad har jag för rätt till det? Absolut noll. Det är inte jag som ska döma. (Om nu detta skulle dömas?).

När en del får höra att jag har ett klädesplagg på mig som inte är från second hand kan det bli ett mindre ramaskri. Va?! Du som BARA handlar second hand?! Ja, men ibland gör ju även jag misstag. (Om det nu är ett misstag?).

Fler exempel inom den kristna ramen är väl sex före äktenskapet, alkohol i mindre eller större utsträckning, abort eller om man tittar på Game of Thrones (haha, skoja på den sista, för det finns väl inget mer PK eller?!). 

Men vad händer med allt vi inte ser? Vem dömer dom? Vem dömer de som inte ger av sina pengar, de som aldrig källsorterar eller de som tänker hemska tankar om var och varannan människa. De dömer ju ingen och de framstår som perfekta. 

Därför måste vi sluta göra Guds jobb. Det är han och endast han som ska göra det. Och visst är det skönt? Vi slipper ju!

Det vi kan göra är att älska. Älska, glömma och förlåta. Förlåta om något sårat dig. Glöm när du är redo. Och fortsätt alltid att älska. Älska varandra. För i ärlighetens namn finns det inte en själ som går syndafri, och det borde vara det som för oss samman istället för isär. 

3 kommentarer

  1. Bra skrivet och fruktansvärt utmanande. Som kristen har vi ju samtidigt en idé om vad som är ”rätt”, men samtidigt är vår skyldighet att inte utöva makten att döma i frågorna… hur kan vi förmedla det vi tror är rätt utan att döma?

  2. Så klokt skrivet! Lätt att döma och fördöma och inte se allt tokigt en gör själv. Lätt att fastna i den präktiga frikyrkobubblan och förfasas över världen, istället för att gå ut i världen och vara ljus och salt. Inte perfekta, men med något som andra kan se och längta efter.

  3. Så bra! Känner att det här kommer med åldern. Förfasandet lägger sig men samtidigt önskar jag att jag i takt med det fick en ökad iver för att, ja, vittna och dela med mig av det som är det viktigaste av allt. Han som är det bästa av allt.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *