Det blir vad man gör det till, eller hur?

Usch. Jag tycker det är så många som klagar på semestern och ledigheten. Framför allt sådana med barn hemma. Det är som att föräldrar idag på allvar tror att sommar och ledigt innebär att ligga timtals i hängmattan och någon serverar en iskaffe och maten lagar sig själv och ja, riktigt god mat också. Och sovmorgnar hur länge som helst och kläder som tvättar sig själva och konflikter som aldrig ens sker.

Varför har så många så skev bild av livet?

Jag har alltid älskat att vara långledig, det har vi alltid varit sedan vi fick barn. Föräldradagar och så skolarbetare (med sommarlov). Det är en lyx vi har, absolut, men vi har aldrig haft särskilt mycket pengar på kontot heller. Det är väl vad man prioriterar helt enkelt.

Men att vuxna, vettiga människor klagar över ledighet med sina barn, alltså kom igen? Tror någon att det finns någon förälder som sitter en hel sommar, eller ens en dag?!? Och bara njuter av att sommarens umgänge börjat? Nej, vi har alla våra grejer hemma, men allt blir väl vad man gör det till, eller hur?

Häromdagen tog vi en rejäl cykeltur hela familjen. Visst ser det härligt ut? Och ja, jag tänker välja att tänka på den här dagen som ljuvlig. Varför ska jag tänka på gnället, gråtet, hungertröttheten, kedjehoppen och den lite för långa omvägen vi tog som gjorde alla liiiite för trötta? Nej, här väljer jag ut de stunder där vi pratade på cykelvägen, att vi åt fisk och pommes på vägen med vänner och att alla helt enkelt överlevde.

Visst ser den här stunden ljuvlig ut? Alltså underbar. Jag sitter ute, själv och njuter av en kaffe latte och smörgås.

Vet ni vad som i själva verket skedde? Jo, jag satt och grät. Min rygg har totalkollapsat och kroppen ja, den har liksom gett efter för ledighet. Jag har inte kunnat sova och jag har fått ställa in flera träffar med vänner. Jag satt ute 06.30 och grät i 1,5 timme. Det är sanningen.

Men jag väljer att se det fina jag fått se den här dagen. Att träffa mina brorsöner och se den ena möta havet för första gången och den andra lära sig simma. Vilken dag att minnas!

Mitt ryggont sitter i men jag måste embraca även det. Vad blir det för sommar att se tillbaka på annats? Det finns små stunder, som kan vara helt ljuvliga. De kanske varar i 30 sekunder. Men snälla, njut av dom! Låt sedan vardagen rulla på, ja eller ledighetskaoset kanske. Om några år sover ni till 10 varje sommarlovsmorgon och har råd att äta ute varje kväll, har tid för dig själv och kommer kanske till och med sakna springet hemma.

Prova i alla fall. Jag tycker ändå att livet blir lite roligare ändå.

/Filippa

9 kommentarer

  1. Amen! Tacksamhet över allt som går att vara tacksam över är det enda som gör även en förfärlig dag möjlig att leva sig igenom. Har du gått till en sjukgymnast?

    1. Ja precis!! Mer tacksamhet liksom! Jag har varit hos massör, och redan idag är allt så mkt bättre!

  2. Precis så! Så viktigt. Tänker på det ofta. Gillar dina texter. Hoppas verkligen ryggen blir bra snart!

  3. Jaa, jag håller med! Har valt att vara hemma med mina barn så länge det går, de är 2 och 4 år nu, och vi pusslar ihop så att de är hemma med någon av oss. Så klart går det ut över ekonomin, men vi har så vi klarar oss, och den här tiden är sååå värdefull! Kämpig, ja, svår, arbetssam osv osv. Men så många små stunder det finns varje dag att njuta av. Och då blir jag så förvånad, rent ut sagt, när folk längtar tillbaka till jobbet redan innan semestern börjat. Tror, precis som du, att det handlar mycket om inställning. En annan småbarnsförälder sa till mig ”Jag brukar tänka när jag går upp, att nu kommer jag inte sitta ner och ta det lugnt innan barnen somnat ikväll. Då blir varje sekund, som jag ändå sitter ner, i lugn och ro, en trevlig bonus.” Försöker också tänka så. Det lyckas inte alltid, och jag längtar också efter att få ligga i hängmattan och läsa flera timmar. Men den tiden kommer ju snart igen!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *