Också sommaren 2019

Mitt förra inlägg på bloggen där jag beskrev min sommar har skavt lite grann. Det ser så himla perfekt och härligt ut alltså. Och mycket har varit härligt. Men mycket i sommaren har också varit skitjobbigt. Men det tar man inte så mycket bilder på, eller hur?

Jag försökte iallafall leta fram några lite mindre perfekta bilder och ge en sannare bild av sommaren.

När man får barn tätt så är en stående kommentar ”Jobbigt nu, men åh! Det betalar sig sen. De har alltid någon att leka med.” Jag börjar ifrågasätta detta påstående nu. För när är ”sen”? Ett sannare påstående är ”de har alltid någon att bråka med”. Vi har en studsmatta och det är värt känner jag. De kan leka och röra på sig i en halvtimme utan att klaga. MEN. Om mer än ett barn är uppe samtidigt. Slutar det ALLTID (utan undantag) med bråk. Dagligen har jag varit uppe och hämtat gråtande barn på studsmattan.

Andra konflikthärden är förstås skärmen. Extrajobbigt på sommaren tycker jag när man kommer ur sina vanliga rutiner och barnen känner att de kan tänja på gränserna som vi brukar ha. Några bråk om dagen om skärmen skulle jag tro.

Vi var på legoland som sagt. Här var ett inte så charmigt ögonblick när alla barn var missnöjda och vi panikartat hittade den enda skuggan precis bredvid toaletterna…

Och när vi var på stranden och Bosse var smågnällig men vi hade med honom i vattnet hur länge som helst. Och så kom vi hem och såg att han hade 40 graders feber – inte mitt stoltaste ögonblick i sommar….

Ja den verkliga bilden är inte lika finputsad som alla foton vi ser. Tempot, röran och hela härligheten är svår att visa.

Kram på er!

5 kommentarer

  1. Åh vad härligt med detta inlägget.
    Jag har också undrat när barnen ska börja leka med varandra istället för att bråka. Mina är dock inte lika täta i åldern. Svaret för oss blev när äldsta var över tio år. Nu leker tolv och nio åringen men man får vara glad om de två yngsta nio och sex år är sams mer än tio minuter.
    Mun teori är därför att barn i sexårsåldern är de som bråkar mest.
    Man kallar sexårsåldern för lilla puberteten o det kanske ligger nånting i det.
    O på tal om att dra med sjuka barn på äventyr så lät vi vårt ena barn gå 6 km (t.o.r) camping-båt-Treriksröset, barnet var lite hängig när vi skulle gå tillbaka o somnade nästan i båten. Visade sig tillbaka u husvagnen att ungen hade 39,6 i temp. Japp, fick också dåligt samvete då.

    1. Tack för pepp!
      Jag har också funderat mycket över 6 års åldern. Den verkar vara väldigt jobbig för barnen, vi har pratat om det som att ”de går från att vara småbarn till att bli lite större barn. Men det är sant, många av konflikterna kretsar kring den som är i den åldern…

  2. Haha, jaaaaaa!!!
    Om du bara hämtar gråtande barn på studsmattan någon ggr per dag så måste jag säga att ni ligger i lä! Här har ni mamman som hämtar gråtande ungar STUP I KVARTEN!!! (I sommar har vi ju hälsar på massor av folk som har studsmatta. Och mina barn har inte varit särskilt föredömliga i sitt användande av dem…)
    Och efter fem år högst på önskelistan har vi nu äntligen fått tag på en egen studsmatta hemma i Etiopien – jag bävar!!

    Det ÄR konfliktlösning på hög nivå m tre täta grabbar!! (Och vi har ju inte fått några lugna pysselkillar direkt). Men jag TROR ändå jag skulle göra om det. 🙂
    Ngt jag älskar är att de är på samma ”nivå”. De gillar (typ) samma grejer, klarar (typ) samma saker. Kan lyssna på samma böcker, klara att vandra ungefär lika långt etc. Jag älskar att vi inte behöver dela upp oss.

    1. Tack Frida! Alltid skönt att höra från andra med flera killar, det verkar vara lite olika grej ändå – i dynamiken i familjen än om man har tjejer också.
      Jag underdrev nog lite med antalet konflikter på studsmattan. Haha. Ojoj. Lycka till nu med er matta!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *