Snälla säg att visheten åtminstone kommer vid 40!

Det har gått två veckor på mitt nya jobb och jag är så himla glad. Himla glad att jag hamnat där, eller om jag får be, att Gud ledde mig dit. Jag har aldrig haft en sådan hemmahörande känsla redan första veckorna på ett nytt ställe. Jag hoppas innerligt det håller i sig!

Men dessa två veckor har också präglats av ungefär de flesta konstiga och jobbiga fysiska åkommer. Så som sig bör när man heter Filippa och varit spänd, nervös och orolig i många veckor, månader.

Det är ju inte konstigt, eller hur? Men varför??? ställer hon sig frågan. Varför kan det inte bara vara bra då, när det egentligen är SÅ bra?!

Jag antar att jag inte ens vid 40 kommer uppnå vishetens stora mått och jag kommer inte heller ha lärt mig livets alla stora läxor då. Men jag kommer väl, om sju år när jag når dit, vara något visare väl?

Några har frågat mig om jag ens förändrat något i min livsstil. Och det har jag faktiskt! Och trots förändringar mår kroppen inget bra. Men det kanske är så min kropp är bara? Det kanske är något jag får leva med? Och varför inte? En del med andra kroniska smärtor ju.

Ja jag vet inte jag. Men helt ärligt, jag har faktiskt blivit visare de senaste tio åren och jag gör faktiskt en hel del mycket bättre val nu än då. Därför hoppas jag att det kommer vara ännu bättre vid 40!

5 kommentarer

      1. Ok, jag är på! Ett par veckor borde väl räcka för denna vishet att mogna? 😅 (säger trettionioåringen som sitter i sin pyjamas, med småångest och stressad käkar chokladkaka till frukost…)

  1. Haha! Ja vi bestämmer det. 40, då är vi i topp! Jag har tre veckor på mig….!
    (Och här sitter jag med småångest och käkar chokladkaka till frukost efter att ha skällt ut barnen.)

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *