Vad är det som gör att par håller ihop?

Det finns så många gånger jag blir nykär i den här mannen ovan (alltså min man). T.ex när jag ser hur omtänksam han är med våra och andras viktiga barn.

Alltså, varning för att ni nu tror att jag sitter inne på någon slags vetenskaplig fakta – nej, nej, nej! Det här är tankar. Som vanligt.

Jag lyssnade på en podd i veckan där de började diskutera varför den ena fortfarande kan känna sig nykär i sin man, ihop sedan 11 år, och den andra precis skiljt sig, också efter 11 år tillsammans. 

De började prata om utveckling. Att om jag ska kunna bli kär om och om igen i min man, så behöver han genomgå utveckling under åren. Alltså inte stå still och stampa. 

Jag tyckte faktiskt det kändes som mitt i prick. Jag tänker på mitt och Emanuels äktenskap. Det är verkligen så att jag många gånger under året kan känna mig nykär i honom. Och varför? Jo men kanske är det så då, att han genom vårt liv tillsammans utvecklas. På olika grejer. Och jag med hoppas jag ju!

  • Vi kan bli smartare
  • Snyggare (enligt partnern)
  • Visare
  • Rikare (?)
  • Tryggare i oss själva
  • Gladare, roligare eller mer uppmärksam

Det är ju några grejer där utveckling kan ske. Och härligast måste ju vara om partnern (och en själv för Guds skull!) utvecklas på flera områden! 

I vårt hus skulle jag definitivt säga att vi blivit snyggare. Och det har absolut inget med att göra att vi bryr oss mer än för tio år sedan, nej vi har bara blivit det. Tycker jag. Hehe.

Sedan har vi båda blivit tryggare i oss själva än för 12 år sedan. Alltså VERKLKGEN. Och mognare. Visare. Frågan är, har Emanuel blivit roligare? Jag tror ändå det.

Jag blir glad när jag tänker på det här, för även för de äktenskap som känns som det krisar i, här finns väl en chans? Att våga förändra! Våga byta jobb om du vantrivs, kanske hela äktenskapet kommer lyftas. Våga byta klädstil! Våga börja träna! Våga börja säga ifrån! Våga börja be om hjälp! Våga bry dig mer om andra än dig själv!

Ja, vem vet. Vad tror ni om detta? Kan det vara nåt?

2 kommentarer

  1. Ja Filippa det ligger nog mycket i detta att våga…. Men vi tänker ibland på detta att bara vara nöjd med det man har, med den man är, hur den andre är.
    Vi lever i ett köp och slängsamhälle… Blusen jag köpte förra sommaren inte duger iår. Eller soffan vi köpte för 5 år sedan Inte duger mm. Så hanterar vi varandra… Ombyte förnöjer säger man ofta… Men är det verkligen så??? Nej jag tror att det är svaret på vår otrygghet.
    Detta är inget svar utan tankar som vi pratar om här hemma…..
    Jag blir ofta påmind om stunderna jag tog med vår son när han var 1/2 år. Tog av honom kläderna och gick ut i trädgården i det stilla sommarregnet och visade honom trädgården. Åh så han skrattade och ”pratade”.
    Är det inte när jag och min man har 1/2 timme för oss själva antingen vid köksbordet, i soffan eller ute i trädgården…. lyssnar på o pratar med varandra som är de tillfällena när man kommer varandra nära, så nära att man bara inser hur kär man är. ❤️
    Åh vad jag önskar att flera skulle få känna så.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *