Avslut och nya vägar

Jahaja, vad håller Jennie på med nuförtiden? Det kanske någon undrar. Då ska du få bli varse om detta denna fredag. 

I höst kommer jag att kombinera två av mina största intressen: Psykologi och skrivande. Ni som följer bloggen vet att jag gått i en del terapi själv och snart har en doktorsexamen i poddlyssnande när det kommer till populär psykologi. Mycket poddar om utmattning, ångest och diverse annat har det blivit genom åren, tyvärr ingen doktorsavhandling än…  Men ni kanske inte vet att jag har en examen i religionspsykologi. Det var mitt huvudämne när jag läste teologi. Jag tycker det är extremt intressant och utvecklande på så många sätt att läsa och lär mig mer om hur människan, hennes hjärna, tankar och beteenden hänger ihop. 

I snart ett och ett halvt år har jag gått i KBT- samtal här i Alingsås hos Helena. Jag är så tacksam över att jag hade börjat där innan allt med mamma hände… Det är min tredje vända i en längre terapeutisk process. En kan tänka att när en har gått i KBT för en viss problematik så är en liksom klar med det problemet sedan. Nännemensan, så är icke fallet.

I KBT arbetar du med beteenden och tankar, du får verktyg som du kan använda för att lära dig att hantera det du brottas med i ditt liv. I mitt fall har det handlat mest om ångest och utmattning. En av sakerna som jag har fått med mig denna gång som jag  verkligen kan rekommendera är Compassion.   Compassion eller självmedkänsla som vi säger på svenska, handlar enkelt beskrivet om att ta hand om sig själv, att vara snäll mot dig själv. Om du är en person som lätt går in i prestation och stress är detta så skönt. Som mjukt balsam på dina taggiga känslotoppar, typ. Ett exempel är att en ofta kan vara ganska hård mot sig själv och sträng; ”Jaja, du är ju bara lite trött, det är väl bara att skärpa sig!”. Så kan tankarna gå, då kan jag distansera mig till den tanken och tänka; Skulle jag verkligen säga detsamma till en annan person som är i samma situation som jag är i just nu? Troligtvis inte. Om du vill veta mer om Compassion kan du läsa ett tidigare inlägg där jag rekommenderar en app som är grym och så lite poddar på ämnet  förstås! 

Hursomhelst i måndags hade i alla fall terapeut-Helena och jag vårt sist samtal. Det har verkligen varit en så bra tid. Hon har lyhörd och inlyssnande. Kunnat definiera min problematik och följt mig varsamt framåt. Mina ”ångestskov” och upplevelsen av ångest har verkligen blivit lättare att hantera. Så om du bor i Alingsås eller i dess närområde så tvekan inte på att kontakta Helena om du vill gå i KBT-samtal; Hon är bäst. Punkt. Slut. 

Som alltid med avslut så tycker jag att det är jobbigt. Men jag börjar lära mig. Och nu så kände jag mig faktiskt ganska klar för den här omgången. Dags för nästa steg liksom, så i höst kommer jag att läsa en kurs på distans. Läkande skrivande är namnet på denna, den ges av Österlens folkhögskola. Såhär beskrivs den:

Många människor vittnar om hur skrivandet blivit en väg till läkning efter upplevelser av trauma, sorg, eller kris. Ännu fler känner ett behov av att skriva men tycker det känns svårt. Den globala skrivrörelsen Write Your Self har utarbetat en skrivmetod för att hjälpa människor i denna process. Metoden är traumaanpassad och grundar sig på vetenskaplig forskning inom bland annat psykiatri, socialpsykologi och skrivande, (…)

(här kan du hitta mer om denna)

I ett halvårs tid ska jag alltså få fokusera på mitt skrivande, på själsligt läkande och hur dessa två hänger ihop. Jag känner mig modig som gör detta. Modig för att jag gör något som jag verkligen vill fördjupa mig. jag ser fram emot att hitta mer av min egen ”röst” och ta mig rätten att berätta min historia. Just nu har jag ingen aning om vart denna process kommer leda mig men det känns ändå väldigt spännande, och rätt. Så jag går med nyfikenhet och öppna sinnen in på den här nya stigen. 

Välkomna att följa med! 

11 kommentarer

  1. Läkande även för mej, när jag ser bokstäver formas till ord.
    Kanske jag ska börja …. Du inspirerar

  2. Å! Så! Bra!!!
    Spännande!
    Jag ställer mig gärna längst fram i din hejaklack! 🙂
    Vet ju inte vart du vill landa med ditt skrivande – kanske mest bara f din egen skull. Bra det!
    Men får du för dig att fortsätta dela m dig av allt detta ångest, kristen tro, kamp, ohälsa etc så är jag helt säkert på att det gagnar många! Inte minst i kyrkan!

    1. Tack Frida du är verkligen min största supporter!! Det betyder så mkt ♥️♥️♥️♥️ har inte landat än. Men just nu är det bara ”min” process. Tack 🥰

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *