Dag 2 idag

Den blodigaste dagen. Och väldigt ont. Vaknade mitt i natten av att iprenen slutat verka och jag fick ta nån till. Efter en timmes riktigt ont kunde jag somna om.

Du skulle kunna säga en dag mellan 1 och 25 (ja min cykel är ganska kort) och jag kan beskriva ganska i detalj hur jag mår. Det har tagit tjugo år att lära känna kroppen men nu börjar jag ha riktig koll.

Dag 7? ÄNTLIGEN ÖVER!! Jag känner att jag är tillbaka. Piggheten och peppen är tillbaka. Till och med städning känns kul.

Dag 13. Det är nu jag skulle springa maraton. Energin vet inga gränser. Jag känner mig snygg, glad och på toppen av världen.

Dag 18. Oj nu dämpades något i mig. Vore det inte skönt att lägga sig redan klockan 21 ikväll?

Dag 22. Så himla arg. Akta er barnen, idag är inte rätt dag att hitta på bus. Och Christian, nåde dig om jag hittar strumpor som inte hamnat i tvättkorgen.

Dag 24. Ilskan har övergått i ledsenhet. Och oro. Hur ska något gott kunna hända i denna hopplöst ondskefulla värld?

Ja så ser min månad ut. Månad efter månad. Har ni samma koll?

12 kommentarer

  1. Oj, låter så tufft.
    Har ett svagt minne av att jag jade det så innan. Det finns i min värld en tid före o efter hormonspiralen.

    Numera, två kanske tre dagar med lite stänk i trosskyddet. Sen kommer tanken jaha var det därför jag hade lite ont i ryggen.

    1. Wow, kan man ha det så!? Jag har det som du Bettan, men med lite sämre koll. Och blöder massvis. Kan inte göra aktiviteter som inte är mycket nära en toalett ca två dagar i månaden. Lite jobbigt när det inte tajmar eventuella planer.

  2. Usch. Det enda för mig är att inte ha mens. Har testat det mesta annars och detta är det bästa för mig. Jag får sjuka smärtor o mår psykiskt väldigt dåligt annars. Har rätt mkt ont ändå dock. Så nu ska det utredas.

    1. Jag hoppas det ska bli så för mig också, det påverkar livet för mycket. Dock vet jag inte vad de vågar ge min pga min sjukdom jag dras med…

  3. Inte alls… börjar precis försöka få lite ordning på det. Alltså mitt minne. På sin höjd: ”det borde vara dags snart”.

    Å ena sidan: jag har lyxen att inte påverkas så mycket.
    Å andra sidan: hur många deppiga/irriterade/arga dagar skulle få sin förklaring om jag hade lite koll..?

    1. Det kan ju faktiskt förklara en del. Prova att skriv en liten kommentar varje dag – det var så jag skaffade mig koll.

  4. Jag har koll sedan 4 cykler tillbaka ungefär. Tröttnade på att aldrig riktigt veta, leva i ovisshet och ha extremt mörka/arga/sura/bittra/sköra dagar utan förklaring. Såhär fyra cykler in i mitt ”nya” liv har mycket fått sin förklaring. Men också en helare syn på mig själv, ledarskap (märkligt nog) och vad jag ska låta bli vissa dagar och ösa på med andra dagar.

    1. Eller hur! Jag tycker det har hjälpt mig mycket med att hantera mig själv och mina känslor sen jag skaffade mig koll. Klart värt det!

  5. Känner väl igen symptomen, men har dålig koll på det dom inte ligger precis i anslutning till mens. Har alltid haft supermycket, men får tyvärr inte ta piller eller hormoner (varför minns jag inte, kanske värt att kolla upp igen😅).
    Hoppas du kan få nån hjälp som avlastar 🧡

  6. I feel you. Som du vet. Alldeles för många dagar i månaden präglas av kort (obefintlig?) stubin, oro i hela kroppen, noll stresshantering, panikångest, hyperventilering, extrem trötthet, noll perspektiv på nånting. Sen gråten, förlösande och jobbig. Gråter ofta floder. För världens barn, klimatet, mina barns framtid, spelar upp alla gånger jag rutit åt barnen och gråter för att det är synd om dem, för att det finns hemska sjukdomar. Eller bara för att jag älskar alla så mycket att det känns som att kärleken inte får plats i kroppen. Sen den sjuka smärtan som kräver Ipren och vetekudde. Men ändå så efterlängtad eftersom det betyder att DET ÄR ÖVER! Sen under typ två veckor börjar jag successivt känna mig glad och stark igen! Älskar de veckorna!

    Bästa tipset är absolut att föra dagbok några månader. Min man gjorde det åt mig en period, han anade sambandet innan jag själv förstod. Trodde bara jag var psykiskt instabil. En bergodalbana.
    Livet som kvinna ändå, fantastiskt.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *