Ge mig tillbaka min kropp –

Jag är nu mamma till två döttrar. För fyra veckor sedan kom lillasyster och plötsligt blev jag tvåbarnsmor. Min kropp har gått igenom två graviditeter och två förlossningar. Två helt olika graviditeter och två helt olika förlossningar. Men längtan och känslan i den åttonde månaden har varit densamma; nämligen längtan efter att få tillbaka min kropp.

Men vad innebär det egentligen? Kan kroppen komma ”tillbaka”? Kan den bli bara min igen? Kan den bli som den var innan? Vill jag det ens?

Efter att Tyra föddes minns jag tydligt hur lång tid jag tyckte det tog innan kroppen återhämtade sig. Jag kände inte igen mig själv. Jag kände mig sjuk, tung och svag – samtidigt och jag trivdes inte varken i min gravida kropp eller i den post-gravida kroppen. Mycket handlade nog faktiskt om att jag aldrig tänkt på att kroppen skulle kunna komma att förändras. Och jag inser nu att jag nog var ganska hård mot mig själv.

Denna gången, känner jag mig mest förundrad. Tänk att det bara var fyra veckor sedan jag födde ut ett barn och kroppen känns redan så här pigg?! Kan inte säga nåt annat än att det är erfarenheten och självinsikten som talar. Den som nu vet, att jag mår bättre av att vara snäll mot mig själv. Den som nu påminner mig om att jag har tiden på min sida. Den som nu vet att jämförelser med hur snabbt andra kommit tillbaka efter sina förlossningar, inte hjälper. Kroppen alltså, denna fantastiska kropp som trots att jag inte tar hand om den som jag borde, tar mig upp varje morgon och bär mig varje dag. Kroppen som genom åren har gått igenom all möjlig skit och som nu har gett mig två helt fantastiska barn.   

Jag vill gärna hitta tillbaka till min kropp. Jag vill gärna bli starkare, snabbare och piggare igen. Men. Denna gången vill jag inte låta mig stressas och pressas. Denna gången vet jag bättre. Jag vet att kroppen tvärtom mot svag, i grunden är stark och att den klarar av massor och jag ser fram emot att se vad mer vi ska klara av tillsammans.

3 kommentarer

  1. Sååååå himla bra och vettigt skrivet! Det är ju så många tankar som snurrar när kroppen genomgått någon större förändring (som typ graviditet). Så viktigt att vara snäll, som du skriver! 🌸

  2. Amen!!!!!! Så sant, och så försöker jag också tänka. Så himla onödigt att pressa och stressa i detta. Vi gör ju ändå det i ALLT annat, fast att vi inte behöver.

    Nåden är att det inte är ute med oss 😉

  3. Upplevde också en stor skillnad mellan ettan och tvåan. Då vet en liksom att det går. Så coolt att få uppleva och vara med om den resan ändå (även om sprängfyllda boobs, lite trasigt underrede och en mage där musklerna verkar funka som nån slags frånskjutande kontinentplattor inte är jättelajbans). Kram!!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *