Är du en sträng mamma?

Här om dagen fick jag frågan om jag är en sträng mamma. Det hade jag visst inte tänkt så mycket på innan, men, jovisst, jag är nog ganska sträng.

Såhär tänker jag kring ämnet.

För det första är jag lärare. Jag, och min man som också jobbar i skolan, möter ofta barn och unga som hade behövt en strängare förälder där hemma. Och det är inte något vi hittar på, det finns ju många larmrapporter om att barn är farligt curlade nu för tiden.

Och detta är något jag är strängt emot. Jag orkar liksom inte med fler söndercurlade barn, så därför är jag sträng.

Men också. När jag precis fått barn eller när blivit lite äldre var det nog. Fick jag rådet från både min mamma och moster, att tänka extra mycket på vissa saker. Som till exempel säkerhet. Där ska du alltid vara sträng, sa de. Ja, för är jag inte benhård med att lära mina barn cykla ordentligt i trafiken eller tvinga dem ha bälte i bilen trots trotsskrik, eller stoppa kökskniven i munnen, så kan ju faktiskt riktigt allvarliga saker hända.

En annan sak någon av dem eller båda sa var att, uppfostra barnen så att du själv vill umgås med dem samt andra människor vill umgås med dem.

Nu måste ni ju förstå att i hemmet är det ju en helt annan sak. Det är meningen att våra barn ska skrika och trotsa mot oss, men helt ärligt är det inte alltid meningen att de ska göra så mot andra.

Vi har från att de varit supersmå sagt att man ska säga tack. Be snällt. Plocka undan sin disk. Tacka för maten. Säg hejdå. Svara ordentligt. Och det är såklart saker vi fortfarande påminner och jobbar på.

Däremot är jag inte en principfast mamma. Det pallar jag inte. Ibland fikar vi finfika mitt i veckan för det är mysigt. Eller poppar popcorn en torsdag och stannar uppe liiite för sent. Det kan allt hända att någon sover med kläderna på för den vägrat byta om eller går i enhörningsdräkter till skolan fast det känns lite opassande. Så många gånger vi skippat överdragsbyxorna till föris för den ena donnan vägrat – jamen då får hon väl bli blöt då.

Så ja. Sträng, absolut. Men inte särskilt principfast. Bara på sånt jag själv tycker är svinviktigt såklart. Som fredagsmyset och lördagsfrukosten, sånt är viktigt!

4 kommentarer

  1. Jag är likadan!
    Hård med vissa saker men knasig med annat. Sånt som inte är livsviktigt och livsfarligt kan jag absolut släppa på men annars kan jag vara sträng. Men så är ju även jag och maken lärare. Inte lätt att vara barn då 😁

  2. Kul att du drog i den tråden! Konsekvent barnuppfostran är omöjligt – livet är dessutom inte så konsekvent så drf är det rätt så onödigt!

  3. Ja, jag skulle säga att jag är en sträng mamma (även maken en sträng pappa), ingen av oss är lärare dock. Men något av det värsta jag vet är ouppfostrade barn, så sådana vill jag inte ha. Hellre sträng hemma så man kan vistas bland folk utan att skämmas. Men såklart kompromissar man ibland!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *