Normvuxen

Jag vet inte hur mycket tid jag lägger på att tänka om, tänka runt och försöka komma på hur en lektion eller arbetsområde ska vara med jämlik påverkan. Och ändå märker jag hur jag misslyckas och faller in i de där mönstrena ändå.

För ja, vi är ändå fostrade av typiska normvuxna. Speciellt vi, 60,70,80-talister är uppvuxna med vuxna som egentligen inte visste bättre, då. Som antog att om du klädde dig i svarta, mörka kläder skulle du bli drogmissbrukare när du blev stor. Och att det kanske var bättre att du bar kjol om du var tjej, och skippade det momentet om du var kille.

Jag har haft turen att växa upp med två föräldrar som kanske inte medvetet, men ändå, varit väldigt öppna för olika grejer och inte tryckt på någon speciell norm.

Men ändå. Jag är formad av ett stört samhälle. Och kanske du med. Och hur medveten jag tycker mig vara, märker jag att jag har låååång väg kvar. Kanske ni med? Låt oss strunta i att vara sådana där typiska normvuxna.

3 kommentarer

  1. Min son på 5 år frågade i mig somras ”Mamma, varför får inte pojkar ha klänning?” Skitsnack svarade jag och drog till second hand och köpte en klänning han fick välja. Vi har även gått i butiker och pratat om att de som har affärerna inte fattat nåt, ”killar gillar ju visst alla färger”. Detta är bara några av alla de skeva regler och normer de ska formas efter. Blir lite kräkfärdig över det hela. Heja dig!! Fler lärare med det tänket!!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *