Skammen, utmattningen och jämställdheten

”Livet är en strid (…) men det väl inte du nåt om…” (Ur Madicken)

Citatet kommer från en medelålders man riktad till en liten flicka. Har tänkt en del på det dom senaste dagarna. Tänkt på skammen över att inte orka. Att inte orka som mamma. Att inte orka som kvinna. Att inte orka på grund av psykisk ohälsa.

På något sätt är det så mycket värre och fulare. Hur skevt och orättvist det är. Så mycket kvar att jobba för. Så mycket jag vill ge och förändra för mina döttrars skull.

Men fast jag vet allt detta så tycker jag ändå det är pinsamt att min man fick förbereda yngsta dotterns kalas? Varför?

Jag har förberett alla barnens kalas hittills; planerat, handlat, städat, packat godispåsar, förberett lekar osv. osv. Nu orkade jag inte.

Vad sa min man? ”Det här var nyttigt för mig att se hur mycket jobb som du gör…” Det sociala arbetet som mammor och kvinnor gör i hemmet ska INTE förringas.

Och min dotter hade världens bästa kalas. Även om inte jag sprang runt som en jagad bläckfisk hela förmiddan…

#jämställdvardag #såtrött #förminadöttrarsskull #utmattningssyndrom #barnkalas #hjälpjagärutmattad #feminist

6 kommentarer

  1. Tack Jennie! För att du skriver om många svåra ämnen som utmattning, skam och jämställdhet. Jag känner igen mig i det du skriver! Jag har också en utmattningssyndrom. Men jag har inte några egna barn. Min man har ett barn/ungdom sen tidigare förhållande. Och det är så svårt att förhålla sig till det jag vill göra och sen kan göra. Men också de förväntningarna jag lägger på mig själv! Att inte orka är tufft! Men vad jag har lärt mig är att jag ska vara snällare emot mig själv! Och att jag inte ska till varje pris pusha mig själv så mycket så att jag kraschar varje vecka. Ju mindre jag gör varje dag ju mer energi/kraft har jag nästa dag så upplever jag det! Det e inte en lätt resa! Guds frid Malin

    1. Tack. Så Sant. Låter som du har börjat hitta dina vägar 💜💜 Min erfarenhet är att förväntningarna och besvikelsen över sig själv är tuffast. Självmedkänsla/Compassion tränar jag på. Nåd&Frid 🕊

  2. Åh… Känner igen mig så mycket! Är på väg ut ur utbrändheten, men jag får en klump i magen varje gång mannen ska åka bort för jag är rädd att jag inte ska orka. Försöker prata om det för att det inte ska bli någon grej, men det är verkligen inte kul att erkänna att man är en mamma som inte orkar med sina barn. Skäms också en del över att våran yngsta är väldigt pappig. Inget konstigt när det är han som varit den stabila föräldern, men det känns som att många andra tycker det är lite konstigt när barn är pappiga istället för mammiga. Man inser ju att man måste lära sig att inte bry sig om vad alla andra tycker, men det är inte lätt. Försöker också lära mig att sänka förväntningarna på mig själv, men det är inte heller lätt när man vill göra mycket.

    1. ♥️♥️♥️ relaterar till att det är tufft när mannen åker iväg. Jag brukar planera dom helgerna/dagarna noggrant. Mina barn är ju 9 och 6 år så mycket flyter på. Men det är en jobbig känsla att inte orka med sina barn… Tack att du delar ♥️♥️♥️

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *