Lucka 2

Yes, vi kör adventskalender i år igen! Vi älskar att lyfta fram fantastiska (alldeles vanliga!) morsor och ställa dem i ljuset (det blir nog några pappor också i år!).

En av de finaste sakerna med vår blogg är hur den kopplat ihop oss med människor. Josefine som gömmer sig bakom luckan idag är en sådan person. Vi har träffats en gång i verkligheten (hon kom fram och hälsade på Torpkonferensen, så trevligt!). Men vi har ändå börjat lära känna varandra lite, genom sociala medier. Jag tycker hon är ascool. Fyrabarnsmamma, kreativ egen företagare och dessutom skillad löpare. Ja ni måste ju bara få lära känna henne lite:

Berätta lite om dig själv. Vart du bor, hur din familj ser ut, vad du gillar att göra osv.

Är alltid så svårt att beskriva sig själv i några meningar, men jag ska göra ett försök! Jag heter Josefine Antonsson, är 35 år och bor i ett gulligt, gammalt trähus i småländska Mariannelund sedan 2012. Är gift med Fredrik, som är socionom och vi har fyra tjejer tillsammans som är födda 09, 11, 13 och 17. Både jag och Fredrik är uppvuxna i Vimmerby som ligger en liten bit härifrån. Är smålänning i själ och hjärta och har alltid längtat ”hem” när jag bott på andra ställen i Sverige och världen. 

Jag är en ganska aktiv person som har svårt att sitta still, gillar när det händer saker och är i väldigt stort behov att få vara social. Att träffa vänner ofta är viktigt, älskar att bjuda hem folk och bli hembjuden till andra. Har också ett stort rörelsebehov som jag får utlopp för genom att springa mycket. Tycker även om att vara kreativ på olika sätt  – fota, skriva, rita, göra om hemma. Till yrket är jag journalist/skribent, så jag får ju utlopp för en hel del av min kreativitet där. 

Både jag och Fredrik är engagerade i kyrkan där vi bor, har alltid tyckt väldigt mycket om att få vara del av en församlingsgemenskap.   


2. Vilka är dina främsta utmaningar som förälder just nu?

Oj, tycker det är svårt att vara förälder i största allmänhet, inte till riktigt små barn kanske, men sen…Det dyker upp situationer nästan varje dag som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Tänker ibland att jag skulle vilja ha en coach som kunde hänga med oss här hemma ibland och tala om för oss hur vi kan agera i olika konflikter som uppstår. Något jag tycker är en stor utmaning är också att verkligen hinna/orka SE alla fyra barn och deras olika behov – samtidigt som jag tar hand om mig själv.

Ska jag nämna en väldigt konkret utmaning är det att vi har två barn som är extremt kvällspigga och alltid varit enormt svåra att lägga. Det har tagit väldigt mycket kraft och energi genom åren, mååååånga långa timmar varje kväll. Har någon några supertips angående detta så är det väldigt välkommet (även om jag tänker att vi testat det mesta…) 

Sen vill jag lägga till att jag tycker det är väldigt, väldigt roligt att vara förälder också. Älskar vårt lilla gäng, trodde nog faktiskt inte att jag skulle tycka så mycket om att leva familjeliv.   


3. Visst håller du på att starta eget? Berätta om det? Roligt? Svårt?

Ja! Jätteroligt men lite läskigt också. Har haft ett bra jobb som kommunikatör i åtta år, men i somras flyttade kontoret tio mil bort så jag blev tvungen att testa något annat eftersom jag inte orkar pendla så långt. Så nu provar jag i stället livet som egenföretagare. Jag är frilansskribent och skriver/fotar artiklar och reportage för olika tidningar – bland annat tematidningar, magasin och kundtidningar. 

Jag har fått en väldigt bra start, mycket tack vare att min syster som också frilansar har tipsat olika uppdragsgivare om mig. Men jag är fortfarande föräldraledig med vår 2-åring flera dagar i veckan så jag har inte riktigt kunnat gå ”all-in” än. Drömmen är såklart att det ska funka bra framöver, både praktiskt och ekonomiskt. Det känns inte alls omöjligt. Har många egenföretagare i släkten, både mamma och pappa bland annat, så steget kändes inte jättestort ändå. 

😊


4. Jag tycker du är så cool som är en så grym löpare och 4 barnsmamma. Samtidigt stör jag mig på att jag tycker att det är så coolt, för hade du varit man hade jag nog inte tänkt så. Berätta om ditt förhållande till löpningen, dina drivkrafter. Skriv också nåt av dina pers så folk fattar hur duktig du är Och så just tankar kring detta: att vara mamma och satsa på sitt intresse. Har du fått många konstiga frågor kring det?

Men tack! Har joggat regelbundet ända sedan 17-årsåldern och alltid haft ganska lätt för löpning, men det var först efter 30 som jag började träna mer målinriktat, springa lopp och försöka förbättra mina tider. Jag har nog bra gener för löpning och förmågan att ta ut mig till max, det gjorde att jag ganska snabbt kom ner på relativt snabba tider. Jag sprang milen på 38 efter bara ett par års strukturerad löpträning och förra året sprang jag mitt snabbaste millopp, 36.50. 

Mitt förhållande till prestationsinriktad löpning är nog inte helt okomplicerat. Det skönaste är ju att bara lufsa runt i skogen i makligt tempo, varför pressar jag mig med hemska intervaller för att försöka kapa någon minut till på milen?? Jag frågar mig ofta vilka mina drivkrafter är – och om det är värt det. Till viss del handlar det säkert om bekräftelse. Men också om den urhärliga känslan när jag når ett mål jag kämpat länge för. Löpning är ju mer mätbart än mycket annat, på gott och ont. 

Att som småbarnsmamma lägga mycket tid och energi på ett intresse skulle ju kunna sticka i folks ögon, men typ alla jag pratar med om det här är väldigt positiva och uppmuntrande. Däremot får jag väldigt ofta frågor kring när/hur jag hinner springa (svaret är att jag och min man gör mindre av andra saker – typ jobba, damma och tvätta lakan….) Löpning är dessutom extremt tidseffektivt. Jag har sällan dåligt samvete över att jag lägger mycket tid på löpning, det ger mig ju energi att orka med allt annat som jag måste orka! 

4 kommentarer

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *