Lucka 12

Alltså vilka fantastiska kvinnor det finns hörrni! Jag blir SÅ inspirerad. Och alltså – vem vi än hade haft här hade det varit fantastiskt. Ni är alla fantastiska! Även du, som inte alls känner dig som det!!

Idag kommer en tjej som jag inte känner. Zandra och jag har bara skymtat varandra, bara sprungit på varandra några gånger. Men jag tror att vi kommer att ha med varandra att göra och lära känna varandra på sikt. Spännande! Zandra är fotograf och bilderna i inlägget är bilder hon tagit.

Berätta lite om dig själv!
Jag heter Zandra Erikshed och är 34 år, relationsfotograf, föreläsare och journalist. Jag bor i Bjärka-Säby utanför Linköping med man och två barn – men kommer ursprungligen från Bohuslän. Gillar att dansa och träna, lyssna på poddar, att läsa, möta människor, olika former av skapande…
Efter mitt andra barns födelse gick jag in i en utmattning, min andra på tio år. Nyårsafton 2017 var jag långt ner på botten. Vid årsskiften brukar jag sammanfatta året och se framåt, så jag åkte till mitt kontor för att tänka. Jag gjorde massor av listor och mindmaps för att få kontroll på kaoset inuti, men allt var bara mörker och ångest… Till slut föll jag ner på knä och bad. Jag insåg också att jag dittills hade gjort allt i egen kraft. Att böja knä och ge Honom ALLT kändes nytt och ovant för mig – trots att jag hade varit kristen i hela mitt liv. Men jag hade inte längre något val, det var uppenbart att jag hade tagit stopp och att mina överlevnadsstrategier inte fungerade på egen hand.
Det kanske är en frikyrkoklyscha, men den kvällen förändrade så mycket för mig. Det var starten på en resa som har påverkat alla områden i mitt liv – och fortsätter att göra det. Det var som om Gud la verktyg efter verktyg i mina händer. Olika sätt att hantera livet på, som hjälpt mig ur mörkret och till liv – i överflöd! De senaste två åren har allt fått så starka färger, smaker och former! Jag har så mycket livslust och inspiration! ”Sök först Guds rike, så ska ni få allt det andra också” har hoppat ut ur Bibeln och blivit verklighet.
Något som präglar mig mycket är strävan efter ”an intentional life”. Att leva medvetet istället för att gå på autopilot. Att livet inte är något som händer mig, utan att jag i varje stund och situation har makt och möjlighet att påverka mig själv och min omgivning till det bättre genom mina val. Sällan står valet mellan ont och gott – snarare mellan att vara oengagerad eller proaktiv. Att ta steg mot det sätt jag vill leva på, i enlighet med mina värderingar. Hjärnan vill alltid välja det alternativ som inte kräver motstånd, därför är det en ständig kamp. Varje dag får jag börja om. Jag lägger mycket tid på att reflektera och planera framåt. Försöker upptäcka mina svaga punkter för att kunna navigera runt dem. (Enneagrammet har varit en fantastisk hjälp för självinsikt!)
Nu kan jag inte tänka mig ett annat sätt att leva, än att leva uppmärksamt och att ständigt sträva uppåt, framåt och mot djupet. Att ta ansvar för det liv som jag har fått som gåva. Hur det däremot ser ut i praktiken är olika beroende på livsfas – som när man har små barn, är sjuk eller har en nära anhörig som är det, etc. Men jag kan alltid välja min inre hållning och sträva mot det som är konstruktivt, i smått och stort. Tacksamhet framför bitterhet, till exempel. Kärlek är ett val, inte en känsla.


 Jag är fascinerad av ditt fokus i ditt fotograferande – att fånga relationer på bild. Berätta gärna om din passion. När upptäckte du detta? Hur länge har du fotograferat på det sättet? Vad är det roligaste med det?
Min nisch – relationsfoto – kom som en följd av den där nyårsaftonen på golvet. Jag var trött på att skriva torra texter på beställning och kände att jag inte kom till min rätt. Frustrerad över att jag inte förvaltade min tid och mina gåvor bättre utan bara körde på, av lathet och rädsla. Jag frågade mig själv vad jag kände passion för; foto, människor och relationer stack ut.
Idag hjälper jag människor att stärka sina relationer, samtidigt som jag ger dem levande bilder. Jag skräddarsyr fotograferingen till en rolig, vacker och relationsstärkande upplevelse, där man får umgås på nya sätt och har möjlighet att visa varandra uppskattning. Bilderna är sekundära, men när de sen hänger på väggen hjälper de till i vardagen att påminna om allt det fina och starka i varandra och i relationen. Det gäller par och familjer likväl som på arbetsplatser och företag.
För mig är strävan efter goda relationer meningen med livet – inåt, uppåt och utåt. Så det känns otroligt meningsfullt att hjälpa andra med det, genom att skapa ett forum för möten som leder till ökad trygghet och glädje i relationen. Jag ber för mina kunder inför varje session. Det är ofta överraskande starkt, både för mig och dem jag fotograferar. Ofta gråter jag bakom kameran.
För mig är det som en relationsskola, att se hur andra fungerar i sina relationer och lära mig av deras interna traditioner och kulturer. Jag känner mig så tacksam som får komma nära och försöker vårda det förtroendet så gott jag kan. Mitt viktigaste verktyg är inte kameran, utan min lyhördhet. Det är A och O att alla ska känna sig bekväma och upp till mig att veta när det är dags att backa eller gå djupare.
Det roligaste med relationsfoto är när människorna glömmer att de blir fotograferade och verkligen har roligt och skapar nya minnen ihop. När invanda mönster bryts, när människorna vågar vara sårbara och tar vara på tillfället att säga vad de uppskattar hos varandra. Sånt som de kanske tar för givet att den andra vet, som kan ha förändrats med åren eller som man har en kultur av att hålla inne med – till exempel på en arbetsplats eller inom familjer som inte är vana att uttrycka känslor. När jag ser äktheten i mötet och förvåningen över att finna nya djup i relationen. Det är inte min förtjänst, jag skapar bara möjligheten för dem att mötas – de gör jobbet.

 Vad är det mest utmanande för dig i att vara förälder just nu?
Att själv leva upp till allt det där som jag vet att jag vill och behöver – och som jag försöker lära barnen… Som självbehärskning, närvaro, hålla ordning, att använda mobilen medvetet och begränsat… Jag misslyckas varje dag! Då får jag be om förlåtelse och försöka ta nya tag.


Vad har du för förhållande till julen?Jag har inte med mig några starka traditioner hemifrån. Min känsla var länge att julen var ett nödvändigt ont. Vad mina föräldrar däremot skickade med mig var den sociala aspekten av jul – det är jag väldigt tacksam för. Ofta bjöd mina föräldrar in människor utan egna familjer och mitt finaste minne är när vår församling i Munkedal delade ut julklappar och chokladaskar till nyanlända och flyktingar. Det gjorde stort intryck på mig. Det perspektivet av jul vill jag gärna ge vidare till mina barn.
Som vuxen har jag lärt mig att älska julen – och advent inte minst! Jag är fortfarande inte drivande när det kommer till bak och pynt, men jag vill bli bättre på det. Sedan jag blev förälder och i takt med att min tro fördjupas, framträder the reason for the season alltmer. Att Gud blev människa för att rädda oss från allt mörker och smärta. Att han kom till oss som ett litet fattigt flyktingbarn… Det är så stort. Även Maria och Josef växer ständigt för mig. Vilka förebilder! Att bära den ultimata Kärleken in i världen. De inspirerar mig varje dag.

Jag älskar ditt insta-konto! Så peppig känsla! Kan du inte berätta lite om hur du tänker med det?Tack! Så glad jag blir! Jag delar allt som berör mig (framförallt i mina stories). Ibland är jag rädd att jag ska framstå som att ”jag har förstått allt” eller att det uppfattas som tomma floskler, flåsigt positivt. Det jag delar är främst riktat till mig själv, lärdomar jag behöver påminnas om. Ofta sånt som inspirerar mig till ett enklare, mer fokuserat, modigt, kreativt och medvetet liv. Om relationer, psykologi, tro, kreativitet… Allt som ingjuter mod och hopp och inspirerar mig till ett liv som inte bara går på autopilot – utan utmanar mig till mognad och större kärlek.
Det är en ständig och läskig avvägning i hur personlig jag ska vara, utan att veta av vem och hur det tas emot. Jag drivs samtidigt av en stark längtan att hjälpa andra – det tror jag att vi bäst gör genom våra egna erfarenheter. Jag vill ge som gåva, det jag har fått som gåva. När jantelagsrösten vill tysta mig, tänker jag att det vore fel av mig att inte dela med mig av det som jag har blivit styrkt av. Det om något vore kärlekslöst! Att falla ner i det diket skrämmer mig mer än att någon uppfattar mig som hurtig, präktig eller för mycket. Vi behöver vara oss själva ännu mer! Jag tror starkt på att vi alla har en unik röst att bidra med, ingen kan göra exakt det jag gör. I det ligger både ett ansvar och en frihet från jämförelse.
Det betyder så mycket för mig när jag får meddelanden om att andra också har berörts. Det gör det värt det, även om det bara skulle vara en person utöver mig. Jag är inte ute efter några stora följarskaror, men jag hoppas att de som behöver samma budskap som jag gör hittar till mig. Att de känner tröst och inspiration. Att de blir utmanade att tänka till och känner lust (inte krav!) att gå till handling och söka förändring. Min bön och förhoppning är att allt jag delar i någon form ska andas frihet, kärlek och glädje. Att det ska peka uppåt.


13 kommentarer

    1. Härligt Josefin! Tack att du tog dig tid att skriva! Ja, enneagrammet är fantastiskt. Hör gärna av dig om du vill veta mer eller få tips om länkar. Allt gott, Zandra

  1. Fantastiskt! Vilken bra adventskalender! 😀
    Tack fina Zandra för att du delar! Din resa är påtaglig och du är en så fin, lyhörd, närvarande, ärlig och härlig vän! Älskar dig!
    Även roligt att Rebecka var under lucka nr 11. Det är min barndomsväns storasyster! 🙂

  2. Inspirerade och uppmuntrande att läsa! Blir så taggad på din fotostil och arbetet kring det. Har lagt mitt egna fotograferade på hyllan pga sjukdom och prestationsångest men innan använde jag ofta lekar under sessionen för att få fram äkta uttryck. Men blir suger på att hänga med dig för att skugga och se hur du arbetar. Kanske kan ske en vacker dag.

    1. Vad roligt att höra Lollo! Hör gärna av dig, pratar gärna vidare om foto, kreativitet och prestationsångest. Allt gott! Zandra

  3. Zandra! Så fint detta var. ‹3 Vi känner ju varandra, men det är så häftigt att läsa dina upplevelser nedkokade på det här sättet. Modigt att du delar. Du är en sann inspiration för mig och för många! Kram!!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *