Lucka 13 – Åsa

I dagens lucka presenterar jag stolt: Åsa Helgesson!

En ny bekantskap och granne som jag uppskattar nåt fruktansvärt mycket. Hon är klok, varm, omtänksam och rolig.  En sund gudstro, med djupa rötter ner i myllan men kan glimra till med himmelska tankar och tilltal ibland. Hon är en sån där som du kan säga vadsomhelst till utan att skämmas. Som faktiskt lyssnar och tar sig tid för dom goda samtalen och fikastunderna. 

Hon har uppfostrat två döttrar med den äran och jag tycker det är så fint att se den vuxna mor- och dotterrelationen, där både livsrymd och närhet finns. 

Berätta lite kort om dig själv:

Jag heter Åsa och bor utanför Alingsås där jag arbetar som lärare på en folkhögskola. Min yngsta dotter och jag bor i ett litet vitrappat hus med grön veranda som kallas Trädgårdsvillan.

Att vara kreativ på olika sätt är livsviktigt för mig. Jag är textilnörd och älskar att se, känna på och arbeta med tyger. Färg, form och konst samt trädgård är också roligt.

Fika, läsa och umgås med vänner är aldrig fel. Havet är en favoritplats men sjön Lilla Färgen är ett godkänt substitut.

Jag reser för mycket och skäms för lite.

Vad är det bästa respektive det sämsta med föräldraskapet?

Den 10 december 1998, på Nobeldagen, såg vår första dotter dagens ljus. Det var för 21 år sedan, helt otroligt. Hon skulle kommit i mars året efter men fostervattnet läckte ut. Det var en chockstart på det förväntat mysiga föräldraskapet. Det är en lång historia men allt gick mirakulöst bra till slut.

Min andra dotter fyller snart 19 och låg snällt kvar i magen i 9 månader, härligt och tungt.

Det bästa med att vara förälder är att ha nära band till två unga kvinnor. En känsla av att ha två väninnor, helt plötsligt. Hur fort gick inte detta? Att få sms med hjärtan ”Hur mår du mamma ?” Kunna krypa ner i soffan och se film tillsammans och fnittra. Bli bjuden på gott kaffe eller te, utan att be om det. Att bli hämtad på stationen. Att se dem bli självständiga och starka kvinnor som vågar vara sig själva. Det är underbart!

Det svåraste är när de mår dåligt, psykisk ohälsa, sorg, prestationsångest och andra åkommor där jag som förälder inte kan hjälpa. Att se på och dela smärtan så gott det nu går.

Sedan ska man klippa banden, som det så fint heter. Det är tufft. Att inte vara så viktig längre. Deras partner blir viktigare, naturligtvis, och jag får träna på att vara i kulisserna och dela ut lite rekvisita då och då. Det kan vara alltifrån tomatplantor till cash. Man får i denna fas lita till kärlekens band, som töjs ut lite extra bara. Att överlämna dessa gåvor till Livet och Gud. Barn är ju bara till låns har jag hört.

Jodå, bara släpp och lita på anknytningsteorierna. Amen.

Har du nåt Life- hack att dela med dig av?

Det var nog att bygga ett växthus av gamla fönster från Skåne, med hjälp av goda vänner. Det är tillräckligt stort för att både rymma en divan för återhämtning samt ett gäng krukor för tomatodling mm.

Annars gillar jag att lyssna på ljudböcker samtidigt som jag fixar, städar och skapar. Såå bra!

Vad upptar mina tankar just nu?

  • Tänker på mina utvisningshotade elever som mår förfärligt dåligt. Låt dem stanna! De kan ju redan språket och är otroligt fina människor.
  • Att försöka gå på så många julkonserter som möjligt.
  • Ber ödmjukt om snö.
  • Älskar julen och allt som förhöjer stämningen. Årets finaste högtid – God jul!
växthuset!

2 kommentarer

  1. Hej Åsa, vad fint att se dig och läsa några ord av dig. Har så fina minnen av dig från Hjälmared. Kram Erica (Eliason) Bäck

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *