Lucka 18: Clara Nursey!

Idag ska ni få träffa min vän Clara. Henne har jag egentligen lärt känna via min man, då dessa två hängde på läger ute på Bosarp för hundra år sedan, typ. När Clara gifte sig med Joe fick vi komma och höra alla brittiska skämt och sedan dröjde det ju några år tills vi sågs igen. Då flyttade paret till Skåne och min man och Claras man började jobba på Apple Store tillsammans! Och ja, lite på den vägen är det väl? Nu för tiden hörs vi mest via instagram men vi ses ju gärna på en och annan klädbytarkväll vilket jag ÄLSKAR med Clara. Hon är så öppen för sånt där! Jamen jag vet, läs själva om denna ljuvliga kvinna!

Berätta lite kort om dig själv och din familj!

Clara Nursey, född Hallbäck. Fru till engelsman sedan 9 år tillbaks, mamma till 2 poliser/riddare/hundar/katter (beroende på dag) på 3 & 5år. Vi kallar dom mest för Stanley och Joshua. Bor i helsingborg och är aktiva i EFS i Ängelholm.

Vad upptar dina tankar just nu?
Friden. Är det något man bara ”hittar”? Vi pratar mycket om julkänslor, om man ”känner sig julig” osv. men jag tänker att det har mycket med en sinnesstämning att göra – ja, frid?

Och, visst kan jag känna av den helt utan att jag aktivt sökt den, men helt ärligt. När stannade jag upp senast för att söka friden? Jag skyndar så lätt. Snabbt ska maten lagas, snabbt ska det handlas, kör ofta liiite för fort och tycker att barnen äter liiiiite långsamt. Varför? Vad är det så bråttom till?

Tömde diskmaskinen häromdagen med detta tankesätt. Tänk att tömma diskmaskinen blev nästan njutbart. Alldeles tyst. Långsamt och varsamt la jag tallrikarna i sina lådor och besticken i sina fack.
Stillheten och lugnet är inte något som infinner sig ofta under vakentid med barnen – det är något som är sant. Men själva sinnesstämningen, den tror jag att jag ändå kan bli bättre på att faktiskt söka.
Jag tror att friden är ett av de viktigaste vapnen vi har i en värld där man aldrig någonsin varit så effektiv, men inte heller haft så lite tid.

Jag vet inte hur era barn är, men det är inte ofta mina barn tjatar om att få lyssna på mer lovsång. Men..ibland har jag märkt hur, om jag nu bara sätter på lovsång och faktiskt inte ändrar för att de tycker det är ”tråkigt” etc. så infinner sig ett lugn. En frid. En stillsamhet. Nästan öronbedövande fint.

Vad är ditt bästa respektive svåraste med föräldraskapet?
Väldigt stor fråga. Men något som jag alltid tycker är jobbigt och härligt är alla förändringar. Från bröstmjölk till fast föda, från hemma till förskola, från beroende till självständig. Alla förändringar. Det är liksom både det bästa och det värsta. När man plötsligt kan föra ett samtal, en diskussion eller skämta med 5-åringen, och samtidigt måste hjälpa dom att hantera jobbiga kompissituationer eller vredesutbrott .

Något annat som är svårt och ljuvligt är det här med tro. Det kommer vackra stunder som när 5-åringen, när jag klagar på min hostiga hals, flyger på mig och ber en snabb bön, eller 3-åringen som gärna vill säga tack för allt han varit med om under dagen (men blir sur om någon annan hunnit säga det först)…men väldigt ofta är det jag som ber själv. Överröstad av något i stil med ”bla bla bla” eller ”mamma, vettuuuuu” eller ”JAG ÄR INGEN BAJSKORV!”

Att be tillsammans är sällan det som funkar bäst för oss. Men vi gör det ändå. De behöver berättelser. Inte bara från bibeln, utan ifrån våra egna liv och människor i vår närhet. De vill höra det igen och igen och igen. Vad Gud har gjort ”VA! Hittade han legobiten? Den som var borta så länge? Svarade Gud?” Dom stunderna är nog de bästa.

Slutligen, tipsa oss om ditt bästa life-hack?
Direkt började jag tänka på mitt senaste hittepå. Vi kan kalla det för en krok-pinne, likt den som lärarna har (hade?) för att dra ner vita duken (eller kartan för de som minns). Den skapades i frustration då det blev alldeles för komplicerat att dra fram stol att balansera på för att flytta en alldeles för stor plansch varje gång väggen skulle brukas som filmduk. En gammal mopp med en krok längst uppe. Otroligt ful, men otroligt användbar. Men, tänkte jag, det är väl inget life-hack? Eller?

googlar

Det var det kanske. Men du får ändå ett till, och det är ju den klassiska – om man köper fryst pizza. Det händer ju..ibland. Dela de två pizzorna på hälften så får båda pizzorna plats på samma plåt. Tips. Köp inte fler än två.

Ok. Bara en till. Äter ni också tacos med wrap, med barn? Visst ska vi alla lära oss att vika och aldrig släppa taget om vår drypande wrap – MEN! För alla dessa våra minsta har vi lösningen som gör att man faktiskt kan lägga rapen ifrån sig utan problem. LÅNGA PÅSKLÄMMOR. Rulla, kläm. done. Inte för mycket fyllning bara, ok? Men det är ju sen gammalt.

3 kommentarer

  1. Clara du verkar ju vara en superkvinna, det har jag minsann märkt av de få gånger vi setts på Klädbytarevent! Du inspirerade från första stund. Roligt att få läsa lite mer om dig!

    /Rebecka

  2. Tack för påminnelsen om berättelser för barnen, både från Bibeln och från livet! Barnens farföräldrar har varit missionärer i bushen och har alltid en massa berättelser att dela med sig av och barnen sitter som klistrade. Men de behöver ju också vardagsberättelser. 🙂

  3. Clara! Du är en superkvinna, det har jag minsann märkt de få gånger vi setts på Klädbytarevent 🙂 Du har inspirerat mig! Tack för att du delar, roligt att få läsa lite mer om dig!

    /Rebecka

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *