Lucka 20 – Lena-Carin

I lucka nummer är jag glad att kunna presentera Lena-Carin, Leca, Ängslycke.

En kvinna som inte passerar obemärkt förbi om du finns i Svenska kyrkans verksamhet i Alingsås, här kallas hon av alla och sig själv för Leca. Jag känner egentligen inte Leca särskilt bra men vi finns båda med i ungdomsverksamheten här i stan och träffas lite sporadiskt i olika kyrkliga sammanhang.

Varje gång jag träffar på Leca så slås jag av hennes utstrålning och värme. När jag suttit på möten med henne så har hon ett enormt driv och vilja att göra bra grejer för barn och ungdomar som hon möter. I många år har hon arbetat i Stockslyckekyrkan här i Alingsås som församlingspedagog med särskild inriktning på ungdomar. Hon är också en fena på sociala medier och har varit flitig på svenskakyrkans instagram här i stan med varma, vackra och roliga budskap – gå gärna in och följ! Nu avslutar Leca sin tjänst här och ska börja plugga till diakon i vår, tänker att vännerna och ungdomarna i Stockslycke har en liten sorgeprocess att ta sig igenom nu… 

Senaste halvåret (typ) har Leca också arbetat med Räddningsmissionens verksamhet; Solrosen i Borås. Det var detta arbete som jag var nyfiken att få veta mer, en plats där julfirandet kanske inte är så självklart och enkelt…


Berätta lite kort om dig själv:

Hej! Mitt namn är Lena-Carin Ängslycke. Jag är 36 år och lever tillsammans med min man Mange och våra två barn Hilda och Harry. När jag är ledig älskar jag att dricka kaffe, samla på fräknar och såhär i juletid kolla på olika julkalendrar på TV ihop med familjen.

Du jobbar som familjepedagog på ”Solrosen”, kan du beskriva vad den verksamheten handlar om; Vilka möter du? Hur ser de mötena ut? Glädjeämnen och utmaningar i ditt uppdrag där…

Det senaste året har jag arbetat som Familjepedagog på Solrosen som är en del av Räddningsmissionen. Ett fantastisk jobb som innebär att vi försöker stötta familjer som har en förälder i häkte eller fängelse. Solrosen finns i både Borås och Göteborg och vi familjepedagoger besöker varje vecka både häkten och anstalter i dessa städer för stödsamtal med frihetsberövade föräldrar. I dessa samtal pratar vi med föräldern om dess situation, pratar föräldraskap och om barnens behov och situation.

För många föräldrar är känslan av att inte få vara nära sina barn det mest smärtsamma med att vara frihetsberövad. Att inte få krama sitt barn godnatt, missa födelsedagar, högtider eller vara hemma när barnen kommer från skolan.

I häktet har de allra flesta fulla restriktioner vilket innebär att man inte får ha någon kontakt med omvärlden, varken via brev, telefon, TV eller tidningar. De sitter inlåsta 23h/dygn och har rätt till 1h promenad på en rastgård.

Många föräldrar vi möter känner en stor skuld och misslyckande över att det blivit såhär. Ofta när vi talar om drömmar med frihetsberövade föräldrar så är det inte en resa till Thailand som de drömmer om, utan ett ”vanligt Svenssonliv” med tacofredag och läxläsning. Via föräldrarna på häkte och anstalt får vi på Solrosen kontakt med familjen på utsidan. Barnen och den andra föräldern (eller syskon och föräldrar) får då möjlighet att komma till Solrosens lokaler på stödsamtal. Då får man möjlighet att träffa en Familjepedagog för enskilda samtal.

Många av de barn vi möter känner en stor skam och även skuld över att ha en frihetsberövad förälder. Vissa tror att det är deras fel att föräldern är frihetsberövad. I våra lokaler har vi tavlor med orden: ”Det är inte mitt fel att min mamma eller pappa sitter i häkte eller fängelse”. Detta är ett oerhört viktigt budskap som vi lyfter med varje barn vi möter. I varje möte med barnen lyfter vi också de motstridiga känslorna: Att det är okej att längta och älska en förälder trots att den gjort nåt väldigt dumt. Att man kan älska och och vara besviken samtidigt, längta samtidigt som man kan tycka att det är lugnt och lite skönt nu när föräldern inte bor hemma.

Motstridiga känslor är vanligt och i våra samtal lyfter vi alltid att ”alla känslor är okej”. För många barn är en frihetsberövad förälder något man håller hemligt för vänner och klasskompisar. Man är ofta rädd att ingen ska få leka med en längre, att man inte ska bli bjuden på kalas eller att ingen får följa med hem nån mer gång. Därför är det ofta väldigt gott att få komma till Solrosen där alla vet och ingen dömer en för det.

Förutom enskilda samtal har Solrosen gruppverksamhet där barn får dela sina erfarenheter med andra barn i liknande situation, lägerverksamhet på sommaren, lovverksamhet, Mötesplatsen (tacomiddag för familjer) samt en stor Julfest (med över 100 personer). Såhär i jultider samlar Räddningsmissionen in massor av julklappar och på så sätt får Solrosen möjlighet att ge julklappar till alla de barn vi mött under året. Vi lämnar även julklappar till de föräldrar som finns på häkten och anstalter så att de får möjlighet att skicka hem julklappar till sina barn.

Föräldrar som är på anstalt får ofta ringa hem till sina barn men att ha permission eller besök på jul kan vara svårt att tajma in. Solrosens verksamhet bygger ekonomiskt på statsbidrag och pengar från Erikshjälpen. Dock är verksamheten även beroende av gåvomedel från privatpersoner, företag och stiftelser.

Slutligen; Vad är viktigast för dej i jul?

Såhär i jultid är det viktigaste för mig, det som jag smärtsamt vet att många av de barn och föräldrar jag möter inte får, nämligen en jul tillsammans med mina barn och min man.

Lena-Carin har inte själv bett om detta men jag kände att det kan vara ett bra tips såhär i juletid; Om du som läser känner att du vill bidra till Solrosen och dess verksamhet så kan du swisha en gåva till Räddningsmissionen:  skriv då solrosen i meddelanderutan – Swisha till 900 44 41

4 kommentarer

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *