Gott nytt år!

Med bara några timmar kvar av 2019, kom jag på mig själv med att bli tystare och tystare. Kände att jag behövde zooma in en stund, för att sedan kunna börja zooma ut. Förra nyår önskade jag mig en röst (hade tappat den i samband med en förkylning i maj och den var fortfarande borta). Jag bestämde mig också för att mitt ledord för 2019 skulle vara närvaro. Året började med två begravningar och att vara just närvarande blev det bästa jag kunde göra. Rösten kom tillbaka slutet av mars – tack gud! och i takt med att min mage växte, växte också en längtan att börja skriva mer. Och det fick jag ju också möjlighet till, just här – tack Filippa, Elisabeth och Jennie. 

Vid tolvslaget igår stod vi på en balkong och skålade in det nya året. Nytt år nya möjligheter, som det så käckt heter. Längtar och bävar inför allt som 2020 kommer med. Hur känner ni?

Kanske – ja förhoppningsvis möts vi någonstans? Ser ni någon av oss, kom fram och säg hej! Det är nog det bästa vi kan göra i nästan alla lägen, säga HEJ alltså. Till människor vi känner och de vi inte känner. Just nu behöver vi göra allt vi kan för att mota främlingsfientlighet och rädsla i grind.  Tillsammans kan vi det! Så, hej, på återseende och kram dårå! Må 2020 vara snällt mot oss alla <3 


2 kommentarer

  1. Usch vad otäckt med rösten, skulle man vilja veta mer om. Och annat också. Har du kanske nån ny blogg på g? Gott nytt år!

  2. Amen! Må det vara ett snällt år – hoppas verkligen jag får en anledning att träffa dej!! 👋🏼👋🏼💜💜

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *