apropå oro och rädsla.

I ett samtal beskrev jag en gång vår gata som ”blandad”. Kom sen inte längre i mitt resonemang innan jag blev avbruten av treåringen och vips var konversationen slut. Detta har grämt mig mycket för att svaret jag hann få, var ”jag tror jag förstår..” – jag kunde mig nämligen ana att personen ifråga som inte känner mig särskilt bra, inte alls förstod. 

Jag tänkte på detta igen häromveckan då vi fick riktigt obehaglig post. En flyer med rena lögner och propagande om ett ”rent sverige”. En a4 med en varningstext och en bild på en man, som påstås vara den man som blev dömd för övergrepp på barn i förskoleåldern här i stan för några år sedan. Flyern rev jag i bitar på stående fot, ute på gatan. Det andra pappret sparade jag för att ta med till T:s förskola – tänkte att det kunde vara bra att de visste vad som cirkulerade i området. Hade dock inte behövt spara den, för vägen till förskolan var fylld med samma anslag… Vad vill jag säga med detta? Jo, jag blir så himla arg på att det inte finns några gränser. Blir arg för att det finns människor som sprider lögner och spär på rädsla. Blir arg för att även jag blev rädd och berörd av anslaget med bilden på mannen. Blir ännu argare för att dem kommer åt mig. Åt oss. Genom att utnyttja en redan spänd och skör situation, där de allra flesta bara försöker göra sitt bästa. Å nej, jag är inte så himla välformulerad kring detta, men det är för att det rör upp så mycket känslor. Blir knäpp på prat om stängda gränser, att vi blundar för människor i nöd och på flykt och att Sverige gjort sitt och att vi nu borde se till vårt eget. Ja, vi har ett ansvar för de som redan bor här och nej, jag har inga enkla svar. MEN jag vet i alla fall att RÄDSLA FÖR VARANDRA inte är vägen framåt. 

Vi bor på en blandad gata. Och med det menar jag att här bor bor barnfamiljer, äldre par, medelålders och nypensionärer, ensamstående med barn varannan vecka, hundägare, tonårsföräldrar, nysvenskar, skåningar och människor som inte är från Skåne men som råkar bo här ändå. Jag skulle inte säga att jag känner någon av våra grannar så där jättebra. Vi hejar på varandra och pratar ibland över staketet. I somras bytte vi squash mot honung med dem mitt över, ibland får jag hjälp att starta vår knepiga gräsklippare och en gång höll jag på att köra på en annan grannes hund, (det skäms jag för!)  – MEN det jag vill säga är att det i vårt kvarter bor en alldeles ganska vanlig blandad skara människor som alla bara vill hålla fred, bo tryggt, ha möjlighet att arbeta med det vi är bra på och känna oss trygga.

Så. Till helgen ska jag och treåring lägga GLAD PÅSK kort i kvartets alla brevlådor. Det känns som att det är läge med lite peppigare post!  


4 kommentarer

  1. Bra grej med korten. Min sjuåring kom på att han ville dela ut påskkort igår och satt och klippte och ritade och sprang sedan på gatan och på i brevlådorna. Håller med dig att det är sådan post vi behöver ge varandra!!

    1. Härligt!! Hoppas ni fick någon respons?! Flera av våra grannar har stannat, ringt på eller skrikit över häcken (!) å tackat. Kändes framför allt väldigt fint att Tyra verkligen fick uppmuntran ”tillbaka” 🙂

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *