Konsten att stå kvar

Coronaskiten drabbar oss på olika sätt. Vi får på något sätt dras med oss själva och de personligheter vi har.

Jag är en rastlös typ. Jag älskar förändring! Jag bor i ett litet, tryggt samhälle – och jag klarar av att göra det eftersom jag flänger runt en hel del på saker som ger mig energi. Styrelsemöten och kongresser i olika städer och på olika platser. Jag älskar dynamiken som uppstår i mötet med en människa jag aldrig pratat med förut och jag älskar att gå runt på en plats där jag inte riktigt hittar och liksom måste vara på helspänn.

Och nu är jag SÅÅÅÅÅÅ rastlös!!! Jag klättrar på väggarna i mitt eget hjärta. 

Så kom jag att tänka på att jag bott här i fyra år. Fyra år med samma hus, samma jobb, samma man. Ingenting stort har förändrats. Och jag hör hur skevt det låter men jag har aldrig varit med om fyra år utan stor förändring tidigare. Sen jag blev vuxen har jag alltid flyttat, bytt jobb, gift mig, blivit sjuk eller fått barn med jämna mellanrum. Och nu är allt samma. Samma samma.

Och jag får hejda mig själv från att söka jobbannonser eller glutta runt på hemnet. För jag är inte på väg någonstans. Jag ska ingenstans. Jag ska öva mig i konsten att stå kvar.

En svår konst för nutidsmänniskan. Som fostrats in i flyktigheten. Snabba trender, snabba uppdateringar. Allt går snabbt. Och nu vill jag ta coronatiden som ett tillfälle att öva mig i trohet, trofasthet. 

Att tvingas stå kvar tvingar mig också att möta mig själv. Jag kan aldrig fly från mig själv. Att stå kvar öppnar möjligheter att möta Gud. Jag kan aldrig fly. Han är alltid här, alltid redo att mötas. 


Herre, förbarma dig över mig och min rastlöshet.
Tack att du är en Gud som står kvar.
Som är trofast ända in i evigheten.
Stilla min rastlöshet.

Du som är vattnet som släcker min törst.
Du mättar alla mina begär.
Gud, jag lovar dig.

13 kommentarer

  1. Oj! Vad jag känner igen mig!!
    Älskar visserligen att vara ensam (ibland) – men INTE att vara still och på samma plats i livet, utan förändringar.

    Bra råd; att ta denna tid som en övning i trohet. ????

    1. Påbörjade faktiskt en text igår om hur den här situationen slår olika beroende på våra personligheter. Du o jag Frida har ju konstaterat en likhet i den första fasen, det är intressant att se hur vi reagerar i längden.

      Tack för ytterligare tankestoff Elisabet!

        1. Tänker på de första dagarna, då jag märkte hur jag liksom fick energi och nytt fokus av de ändrade omständigheterna och ovissheten. Blev på helspänn och därmed mer kreativ både på jobbet och hemma. Nu har det gått ett tag och den boosten börjar avta…

      1. Å, hoppas du snart skriver klart den texten Elin! Vill gärna läsa! Det är SÅ intressant! 🙂
        Och ja, svårt att veta hur en kommer känna ”efter ett tag”!
        ”Kris i samhället” och ”social distans” brukar liksom inte kombineras. Just det här att man ska sitta still i båten… ah!

  2. Så olika man är! Jag bara älskar att vara hemma. För mycket inplanerat i almanackan gillar jag inte. Visst jag tycker det är jättekul att träffa vänner osv, men lika mycket att vara hemma.
    Jag har bott i samma hus i 14 år. Varit ihop med samma man i 17 år, jobbat på samma skola i 13 år och jag har ingen längtan efter något nytt. Det skulle möjligen vara att få full lön under ett år så att jag kan åka upp till vår gård i skogen, där jag skulle kunna ”lalla runt” och fixa i min ensamhet?

    1. Ja, så olika man kan vara!!
      Jag är uppvuxen på landet, och får krupp bara jag tänker på om jag någon gång skulle behöva bo så – ett straff för mig =)

  3. Tack för denna text. Så mycket som även jag känner igen mig i. Älskade avslutningen… ?

    Till den som vill ta tillfället att fördjupa sin Gudsrelation vill jag tipsa om en ny andaktsbok som kommer ut i vår.
    Mitt liv i dina händer – en annorlunda och kreativ andaktsbok. ??
    @mittlividinahander

  4. Asså Bettan, så mycket igenkänning här..! Tack för att du sätter ord på det!
    Att öva sig på att stanna kvar.. igenkänning jaaaa!!
    //frida

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *