Gräv där du står.

Torsdagar är ”min” skrivdag men först nu kl 21.00 har jag hunnit fram till datorn. Vissa dagar bara går i ett, och då är jag ändå föräldraledig, hehe!

Mina tankar idag – mellan förskolelämning, städ av hus, sövning, ärendefix, matning, förskolehämtning, lek, mellis, hänga tvätt, plåstra om knän, söva igen, snabbt besök av gammal vän, middagsfix, barnens kvällsbad, kvällsmat, nattning av minstingen följt av nattning av den äldsta – har kretsat kring orden ”gräv där du står”.

Vad menas med det då? Just för mig idag då jag varit ensam med barnen sedan 07.30 och fortfarande är, har det betytt: var där du är, gör det du ska göra, var den famnen som de små behöver. Följ rutinerna. Vissa dagar dör jag tråk-döden bara på tanken av dessa inrutade dagar med alla små rutiner och hushållsbestyr, styrda efter klockslag och olika behov, energinivåer och humör. Men de flesta dagar gillar jag det. Till och med älskar. Inte just varje specifik grej, men det finns en tröst, trygghet och känsla av sammanhang som är svårslagen i allt detta. Kanske har det med barn och familjegrejen att göra- att rutiner underlättar vardagen och att omge sig med en liten grupp människor, ger en känsla av sammanhang.

Men för mig handlar det också om att upptäcka hur bra jag faktiskt mår av rutiner, hållpunkter och sammanhang. Kanske speciellt i dessa oroliga tider.  Det känns på nåt sätt lite vuxet att inse detta, som att säga till sitt 20åriga flängiga jag – att det vardagliga och förutsägbara både kan ha sin charm och sin nytta.  

1 kommentar

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *