Morsornas adventskalender – lucka 13

24115300_10155688612431125_1547322056_o

I dagens lucka får ni möta min vän och syster (i Herren!) Gunbjörg. Gb (som vi kallar henne) kom till Landskrona när jag var tonåring, och då var hon ju vuxen eftersom hon är prick 10 år äldre än mig. Gb kom snabbt att bli en del av mitt liv då hon ofta umgicks med min mamma. Sedan jag själv blev äldre har vi kommit att bli väldigt goda vänner och hon kallar mig ofta för lillasyrran, vilket känns som en väldigt vacker kärleksförklaring. Gb och Olof är också de första att ta sig an min man Emanuel, när han flyttade till stan och skulle jobba som ungdomspastor. Gunbjörg är en otroligt varm, kärleksfull och omtänksam person som vill alla väl och gärna tar hand om alla. Hon gör det himla bra också!
En stor förebild i mitt vardagsliv!

1. Namn: Gunbjörg Familj: man Olof, barn tvillingarna Myrah och Tuva 10 år. Sysselsättning: jobbar som socialpedagog inom LSS.

2. Vad jag brinner för just nu?
Jag brinner för min stad Landskrona. Jag jobbar och brinner för att Landskrona ska vara en bra stad att jobba och bo i. Att alla medborgare ska få ett bra respektfullt bemötande oavsett vem man är.

3: Bästa och utmanande med att vara förälder?
Det bästa med att vara förälder är nog att få älska och att bli älskad så villkorslöst. En härlig bild jag bär med mig är när Tuva var kanske 4 år. Hon sov, jag skulle vecka henne och lägger mig ansikte mot ansikte utan att vara nära henne. Jag tittar på henne, studerar henne, efter ett tag vaknar hon. Men innan hon öppnar ögonen märker jag att hon förnimmer att jag är där och hon ler med stängda ögon. Hon känner igen mig även om hon inte ser mig. Efter några sekunder öppnar hon ögonen och hennes ansikte strålar mot mig. Det är en underbar känsla av kärlek!

Det mest utmanande tycker jag nog är prövningen av tålamodet. Och tjatet. Jag tycker så illa om mitt eget tjat men har jag så svårt att låta bli…

4: Vad vi gör för att hålla ihop relationen?
Ja du, vi delar upp husarbete rätt mycket mellan oss för att slippa mest möjligt irritation. Olof till ex dammsuger alltid och jag tvättar alltid. Vi har varannan med ansvar för att planera och göra maten. Sen försöker vi då och då läsa böcker högt för varandra, det är givande att prata om det vi båda har läst. Så försöker vi kramas mycket eller dansa med varandra i köket när vi gör pizza på fredagarna.

5. Vad gör du om du får fyra timmar själv?
Är det vår, sommar eller tidig höst, då är jag i trädgården och grejar. Älskar grönska, trädgårdsprojekt och en kopp kaffe under öppen himmel.

Morsornas adventskalender – lucka 12

Bakom lucka nummer 12 får ni den stora glädjen att stifta bekantskap med Anna Johansson. Anna är en liten stor människa. En sån där människa som inte vill stå i centrum eller ta åt sig äran för det som hon gör. Men jag tror och vet att hon betyder väldigt mycket för många. Hon tjänar i det tysta, sprider frid och glädje där hon går fram.

Jag lärde  känna Anna när vi flyttade till Vikbolandet. Anna och hennes man Ola är medlemmar i den EFS-förening där jag arbetade som präst. Både Anna och Ola är sanna uppmuntrare och de har betytt mycket för mig i min tjänst, under mina år på Vikbolandet. Döttrarna Emma och Elin och har jag mött på läger och ungdomsgrupp, det är tydligt att det finns en god grund hemma när du är så trygg och stabilt rotad i tron redan som tonåring.

Men åter till Anna, under mitt sista år på Vikbolandet då jag blev sjukskriven då fanns hon ständigt där. Anna är själv förtidspensionär och vet hur det är att mista arbetsförmågan mitt i livet. Hemma i Annas soffa har jag gråtit, sovit och ibland pratat. Helt kravlös gemenskap. Sådan är hon alltså, min fina vän Anna. Skulle kunna skriva så mycket mer om hennes liv, bakgrund och klokskap. Men det får bli vid ett senare tillfälle. Varsågod, här är Anna:

annajohansson

Elin, Anna, Emma och Ola (I Awash i Etiopen, både Anna och Ola har delvis vuxit upp i Etiopien).

1 Namn, familj och sysselsättning

Jag heter Anna Johansson och är gift med Ola sedan juli 1998. Vi har två döttrar; Elin 16 år som går första året på estetprogrammet musik och Emma 14 år som går i 8:an. Vi bor i Östra Husby på Vikbolandet.

Jag är fritidspedagog och har jobbat på en liten skola på Vikbolandet i många år men för drygt fem år sedan fick jag TBE under en segling till Stockholm. Den hjärninflammationen jag fick då gör att jag sedan dess har Hjärntrötthet, vilket i korta drag innebär att jag är ljud-och ljuskänslig. Numera jobbar jag administrativt 7,5 h/vecka hos min syssling Andreas Clarberger som äger en elfirma här i vårt samhälle. Sen är jag förtidspensionär på 75 %.

  1. Vad brinner du för just nu?

Jag brinner för att alla som någon gång eventuellt kommer att vistas i TBE drabbade områden går och vaccinerar sig med TBE. Tyvärr sprider sig fästingarna som bär på smittan inåt och uppåt landet. Blir man biten av en fästing med TBE smitta måste kroppen läka sig själv så gott det går. Jag har haft tur i sammanhanget för det finns exempel på människor som blivit förlamade och till och med dött av TBE. Jag kan säga att jag inte har sett en fastbiten fästing på mig på 9 år men uppenbarligen har jag blivit biten av en. Tyvärr är det en stor ekonomisk investering att vaccinera sig då det inte bara är en spruta utan flera, men det är en billig livförsäkring.

  1. Vad är det bästa och mest utmanade med att vara förälder?

Det bästa med att vara förälder är att få se våra barn växa upp till kloka unga vuxna med bra tankar om andra människor och olika situationer. Under de senaste fem åren har jag fått förmånen att då och då fått sitta med runt mellanmålsbordet, ofta tillsammans med en klasskompis till Emma, och fått vara bollplank runt saker som hänt under skolan. Det är kul att få höra deras resonemang och få känna att vi nog gjort något rätt på vägen. Dessutom är det jättekul att se hur de klarar av den ena utmaningen efter den andra – då blir man stolt. Våra döttrar är dessutom väldigt bra kompisar och hjälper och stöttar varandra väldigt mycket – vilket underlättar för oss som föräldrar också.

Det mest utmanande som förälder till tonåringar är nog att hänga med i svängarna runt saker som händer utanför familjen och som påverkar våra tonåringar. Numera är vi ju inte lika närvarande rent fysiskt i deras umgänge.

  1. Vad gör ni för att hålla ihop i relationen?

Jag tror att det är jätteviktigt att bry sig om varandra – i stort och smått – respektera varandra och inte gnälla på varandra. Att göra saker tillsammans, hjälpa och stötta varandra med det man kan. Ibland har jag sagt att kan man tapetsera tillsammans då kan man fixa allt. Vi har genom åren tapetserat en hel del tillsammans – jag rollar på limmet och Ola som är mycket bättre på att få det rakt och snyggt hänger tapeterna – vi jobbar tillsammans men gör de olika saker som vi är bra på. Ola har varit en helt otrolig stöttepelare för mig – speciellt sedan jag blev sjuk. Jag tror att han nog många gånger ser att det blivit för mycket för mig innan jag själv inser det.

  1. Låt säga att du får fyra timmar själv, vad gör du då?

Minst fyra timmar för mig själv är en nödvändighet för att jag ska orka och för det mesta får jag till det på veckodagarna. Om initiativförmågan och orken sammanfaller så påtar jag gärna i trädgården, går på fotorunda, redigerar bilder, virkar eller läser en bok.

Morsornas adventskalender – lucka 11

Bakom lucka 11 hittar vi Maja-Lena. Vän men också kollega här på Liljeholmens folkhögskola. Maja-Lena har snabbt blivit en nära vän. Vi delar patos och driv och vår gemenskap blir ofta intensiv – vi vill avhandla många olika ämnen och gärna lösa några världsproblem när vi väl hinner prata. Maja har ett stort hjärta och mycket i sig som vill komma ut. Jag gillar hennes energi och engagemang och liksom ettrighet.

24879138_10155210013105773_1619079421_o

Jag heter Maja-Lena Staaf. I min familj finns min man Rickard och våra två barn, Tilde som är 5 år och August som är 2 år. Jag jobbar som lärare i svenska på en folkhögskola – ett fantastiskt jobb!

Vad brinner du för just nu?

Just nu brinner jag särskilt mycket för mina elever. Unga vuxna med en brokig bakgrund och ofta svåra livssituationer som behöver överösas med kärlek och omsorg och som överöser tillbaka. Överlag brinner jag för att människor ska få känna sig inkluderade. Det kan vara mina elever som är nya i Sverige och som jag önskar ska få känna sig trygga, glada och hoppfulla inför en framtid i Sverige. Det kan vara barn som jag önskar ska få känna att de är en naturlig och värdefull del av Guds församling. Och det kan vara ”vanliga” rimforsabor som jag önskar ska få känna sig inkluderade i en positiv gemenskap.

Vad är det bästa och mest utmanande med att vara förälder?

Jag tycker att det bästa med att vara förälder är att jag är behövd och viktig. Det låter ganska egocentriskt, och det är det väl …  Jag vet vilka jag hör ihop med och att jag spelar roll. Dessutom är mina barn väldigt roliga. De hittar på roliga sånger och säger och gör tokiga grejer. Och det är ju kul!

Det mest utmanande med att vara förälder tycker jag är att jag är just behövd och viktig. Så ofta. Det hade varit rätt kul att inte var behövd ett tag och istället sova, sitta på toan tills jag är klar, åka vart jag vill när jag vill och engagera mig i allt som jag vill engagera mig i. Men jag vet, det hade bara varit kul ett tag. Och så tycker jag att det är utmanade (och roligt) att vara en bra förebild för mina barn. Både i hur jag i min relation till andra människor, Gud, naturen, pengar, min man und so weiter. Men kanske framför allt i hur jag är mot barnen. Det finns ju en del dåliga sidor som plötsligt dyker upp när man får barn som man inte visste att man hade.

Vad gör ni för att hålla ihop i relationen?

En sak som jag tror hjälper oss att hålla ihop i vår relation är att vi inte har så höga krav på oss själva. Vi äter rätt dålig mat, vi tränar minimalt, vi åker väldigt sällan på semester knappt ens till badhuset, vi renoverar så lite som möjligt, vi drillar inte våra barn i bordsskick o.s.v. Jag vet att det motsatta kan vara avgörande för andra par för att hålla ihop men för oss är det skönt att släppa mycket sånt här.

En annan sak är att vi försöker att ge utrymme för varandras olikheter. Ett exempel är att jag älskar att träffa människor och vara iväg på grejer medan Rickard hellre är hemma och tar det lugnt. Därför försöker vi låta varandra tycka om olika saker och ägna tiden åt olika saker ibland utan att skuldbelägga eller klaga.

Låt säga att du får fyra timmar själv, vad gör du då?

Är det planerat lite i förväg så träffar en vän och sitter och pratar med den. Annars läser jag, sjunger eller bara hamnar i soffan och kollar på mobilen och så har plötsligt fyra timmar gått.