På förekommen anledning – vi är tillbaka!

Hej kära människor som följt oss i några eller nya eller någon som slutat följa men kommit tillbaka – jaaaaag orkar inte vara mer inkluderande – VÄLKOMMEN!

Efter lite chattande, böner och uppmuntran från andra bestämde vi oss för att ta tillbaka bloggen ett tag. Vår bön, tanke och önskan är att få vara ett ljus i mörkret. Ett hopp i en hopplös tid. Glädje i sorgen och ja. När jag skriver inser jag att vi kanske lagt lite väl höga krav på oss själva… 

Ni fattar. Vi vill försöka vara till glädje i alla fall. 

Och första glädjen jag tänkte dela med mig är att vi precis videokonfererat! Kul som katten ju! Frida lagade potatis- och purjolökssoppa med två små fina barn rännande runt henne. Jennie satt i väntrummet på Kulturskolan där hennes äldsta dotter tar pianolektioner. Elisabet satt i sin säng och tog skydd från dagens vab och själv hade jag precis kommit hem från en liten handling till kvällens fisk och potatis-kvällsmat. 

Ibland blir det alltså på den nivån. Ibland går vi djupare. Ibland blir det ytligare och ibland blir det mer verklighet. Men, häng med om ni vill! 

Och som vanligt, skriv lite kommentarer så vi vet att ni är med oss!

/Filippa

Gott nytt år!

Med bara några timmar kvar av 2019, kom jag på mig själv med att bli tystare och tystare. Kände att jag behövde zooma in en stund, för att sedan kunna börja zooma ut. Förra nyår önskade jag mig en röst (hade tappat den i samband med en förkylning i maj och den var fortfarande borta). Jag bestämde mig också för att mitt ledord för 2019 skulle vara närvaro. Året började med två begravningar och att vara just närvarande blev det bästa jag kunde göra. Rösten kom tillbaka slutet av mars – tack gud! och i takt med att min mage växte, växte också en längtan att börja skriva mer. Och det fick jag ju också möjlighet till, just här – tack Filippa, Elisabeth och Jennie. 

Vid tolvslaget igår stod vi på en balkong och skålade in det nya året. Nytt år nya möjligheter, som det så käckt heter. Längtar och bävar inför allt som 2020 kommer med. Hur känner ni?

Kanske – ja förhoppningsvis möts vi någonstans? Ser ni någon av oss, kom fram och säg hej! Det är nog det bästa vi kan göra i nästan alla lägen, säga HEJ alltså. Till människor vi känner och de vi inte känner. Just nu behöver vi göra allt vi kan för att mota främlingsfientlighet och rädsla i grind.  Tillsammans kan vi det! Så, hej, på återseende och kram dårå! Må 2020 vara snällt mot oss alla <3