Får jag lov att prata lite hållbart mode, tack?

En second hand-outfit, helt enkelt. 

Ni som följt med i bloggen vet att min största passion är hållbarhet kring kläder. Jag snackar gärna hållbart mode med vem som helst som frågar eller vill, men jag försöker att inte pracka på folk. Såklart. Det är väl som med allt en brinner för; tro, politik, andra klimatfrågor. En får ta det lite keno. 

Men, eftersom det här är vår blogg och jag får skriva vad jag vill så tänkte jag prata lite om det idag. Jag gissar att alla redan vet det, men om ni vill se mina färgsprakande outfits på instagram så kan ni följa med där @fairfashionistafilippa heter jag då. 

Jag är nämligen så glad för den våg som börjat vevas igång de senaste åren. Eller, jag vill säga det senaste året. Jag minns när jag startade mitt insta-konto 2014 för att visa upp att det visst går att vara fashionabel och shoppa second hand. Jag hade typ 200-300 följare och jag gissar att de flesta var egna bekantskaper och stöttande vänner och familj (hehe). Nu för tiden surrar det massvis med inspirerande konton på insta som skriker ut; välj hållbart mode istället!!! Och jag blir så himla glad för det. 

Varje dag ber jag för mitt instagramkonto. Konstigt va? Jag vill att det ska få vara till välsignelse för människor. Och jag vill inte falla in i någon ram för hur ”det ska vara”.
Och för mig är hållbart mode inte något världsligt, ytligt eller oviktigt. Visst, det är min hobby, eftersom jag också behöver försörja familjen, men jag lägger mycket tid och tankar på att förmedla det jag vill genom mitt klädkonto. Jag vill att Jesus ska sippra igenom. För mig handlar hållbart mode lika mycket om min Gudstro, som det handlar om klimatet, etiken och moralen kring kläder och nu för tiden; gemenskapen. 

Att vara så klädintresserad som jag är, och shoppa nyproducerat, går inte ihop med min tro. Jag var tvungen att tänka om, ifall jag skulle kunna fortsätta (upplevde jag). Och för mig är det så mycket Gud i det här att jag upplever att min tro stärks för varje nytt (begagnat) plagg jag köper. Eller säljer. 

Jag får ju liksom så många nya bekantkskaper kring att ha intresse för kläder. Vi diskuterar viktiga saker online, och dessa klädbyten som görs kors och tvärs över landet – jag älskar dom! Själv ordnade jag fyra klädbyten förra året, två det här året, och det ÄR SÅ KUL. Nu i corona-tider planerar jag och en vän att ha ett klädbyte i hennes trädgård snart, och det är så roligt! Och viktigt! Förstå vilken relation vi bygger med människor, bara genom kläder. Och hållbart mode. 

Jamen äsch, jag ville bara dela lite kring det här. Har ni några frågor, tankar och funderingar? Skriv gärna. 

För att det funkar för oss

Jag tror att de allra flesta föräldrar har fått skrota sin ”såhär ska jag göra som förälder”-lista de hade före de fick barn. Så även jag. Jag minns att jag tänkte ”jag ska inte bara ge med mig som andra föräldrar gör, jag ska vara principfast”. Det jag inte visste då är att om man är en principfast och därmed också envis person så är det inte konstigt att få barn med liknande egenskaper. Ibland har vi bara stått som två tjurar och stångats med varann – ingen ger sig.

För nån vecka sedan fick jag frågan om något vardagligt. Typ vad vi äter till kvällsmat (eller snarare, hur kan det komma sig att barnen äter köttbullar och pasta typ fem kvällar i veckan?) och jag insåg att jag inte hade något annat svar än ”för att det funkar för oss”.

Föräldraskapet är i mångt och mycket massor av avvägningar och kompromissande och väljande av vilka strider som är vettiga att ta. Det är den ena fasen som avlöser den andra. Och det allra mesta vi gör och inte gör kommer inte från djupa insikter om att det här är det allra bästa sättet att göra detta på. Nej, vi gör så för att det funkar för oss. Just nu iallafall.