Ingen 30-års kris här inte

Den här veckan fyller jag 30 år. Det är stort! Många har redan sedan flera år tillbaka sagt till mig: äsch, vad ska du krisa för, du har ju redan allt.
Det känns inte helt rättvist tycker jag, att säga så. För det beror ju verkligen på vad man har för mål i livet. Jag har ju då ”uppnått” de där vanliga målen, och visst, jag kan väl hoppa över en 30-års kris för det.

Men. Jag har genom åren gått och drömt om en endaste sak. En sak. Och det är vårt alldeles egna hus. Ett hus utanför stan, men ändå nära. Ett hus med trädgård där vi kan leka, kanske kan jag lära mig odla eller i alla fall hålla blommor vid liv. Ett hus där barnen får sin egen oas och där jag också får min.
Och nu, sedan två veckor tillbaka, bor vi här. Vi har fått (eh, köpt) det!!! Det är ju faktiskt det bästa som hänt mig personligen på flera, flera år!

Jag älskar att bo här så himla, himla mycket. Och eftersom jag än så länge inte 30-års krisar, ska ni nu få följa med mig in i den bästa födelsedagspresenten någonsin, vårt lilla hus;

DSC_0022

Vardagsrummet. Här är en soffa vi köpt på blocket. Den var riktigt fin och vi fick den för 800 kr. Bra köp! Kuddarna hittade jag i farmor och farfars hus när vi rensade för ett par veckor sedan.

DSC_0024

Här är matsalen (jag tänker alltid kalla detta rum det). Det är ett rum i anslutning till köket och eftersom man inte kan sitta i köket måste väl detta vara matsalen?! Vasen fick vi inflyttningspresent av min moster, stolarna har jag fått av min morbror och köksbordet är köpt på blocket för ett par år sedan.


DSC_0027

Här är sanningen! Detta ska helst, eller, det SKA, rensas ut innan lördag, då jag har stor fest här hemma. Här inne får man sova över om man är gäst och spela instrument om man kan. Ja, ni får väl se hur det ser ut klart någon gång framöver kanske.

DSC_0028

Matsalen med insyn i vardagsrummet då. Tallrikshyllorna har jag köpt för 40 kr på loppis. Lampan där inne kostade 75 kr på blocket och skåpet köpte jag på en stor loppis här i Landskrona för 200 kr. Kökssoffan kommer från farmor, och tavlan man ser, som är över Landskrona Skyline, den har min fantastiska svägerska Matilda gjort.

DSC_0030

Här är lite av köket. Jag älskar rosa förresten och önskar att jag fick leva och bo i rosa för alltid (kanske inte).

/Filippa

Traktorer, vårstädning och kvinnor.

IMG_8343Här kommer uppvärmningen för vinterhalvåret. Massor med timmer som levereras av den snälle bonden Tord. Det är förstås en stor begivenhet för de små. Mirjam tycker traktorn är både fascinerande och läskig. Så det var bra att hon fick prova att sitta i förarhytten en stund tillsammans med storasyrran. Joråsåatt nu är det ex antal timmars arbete med veden framöver. Jag återkommer med bild från nästa fas i vedarbetet, vilket är kapning.

IMG_8352 IMG_8349

Igår körde vi också en riktig röjardag i trädgården.  Finns knappt nåt bättre än att lägga en dag på att röja upp bland gammalt bråte och göra en stor brasa. Vi blev ju förstås tvungna att grilla lite korv, när vi ändå hade en brasa liksom. Ja, så då vet ni hur en vårvinterdag på Vikbolandet ser ut.

För övrigt är det internationella kvinnodagen idag. En dag som behövs. Det är inte jämställt mellan män och kvinnor. Inte ens i Sverige. Det det finns fortfarande mycket att göra, därför är det självklart för mig att vara feminist. Så länge världen ser ut som den gör, då kvinnor behandlas sämre bara för att de är kvinnor. Då vill jag vara med och göra skillnad. Och nu särskilt när jag har två döttrar som ska växa upp, då är det självklart att de ska få samma rättigheter och möjligheter som killar. Apropå att vissa kan tycka att det är tjatigt med feminism så låter jag dagens hejhejvardag av Louise Winblad vara med i mitt inlägg idag. Så hurra för alla kvinnor idag! Peppa och uppmuntra en kvinna i din närhet som behöver det lite extra, kanske just idag. Kram å hej. / Jennie

trottsam_feminism

Måndagstips

Hej kompisar! Åh, nu känner jag hopp om livet. Våra vänner Joel och Jennys lilla Irma har kommit till världen – och det fyller oss med så mycket glädje och så mycket hopp för alla möjliga omöjliga situationer (det har varit en lång resa).

Och så har vi (kors i taket!) sålt vårt hus till några fina friends, sjukt skönt att ha det avklarat, utan massa visningar och grejer. Den 1 juli flyttar X och X in i vårt hus. Det börjar landa i oss att vi faktiskt ska flytta. (vi vet ännu inte mer än att det blir till Rimforsa, hitta gärna ett hus åt oss!) Och därmed lämna mitt älskade Skåne och Kristianstad. Och vår älskade församling, älskade familj och älskade vänner. Ja, ni fattar, sjukt sorgligt.

Det känns rätt och bra och spännande och roligt men också (som sagt), sjukt sorgligt.

Jag har bott 8 år utanför Skåne tidigare. Och då är det konstant som ett hål i mitt hjärta. Jag vet att det kommer att bli så igen, men det är ok. Det hjälper att tänka på alla dem som flytt sitt hemland, utan någon möjlighet att någonsin återvända. Vilken sorg.

Så här. Måndagens tips: Skåne.

De långa sandstränderna, tallskogen, närheten till allt (ja, Malmö, Köpenhamn, Europa), rapsfält och lin som blommar. De milda vintrarna och havet, havet, havet. Österlen och Yngsjö, Simrishamn, Ystad, Helsingborg, Kristianstad, Rickarum – ja alla dessa charmiga platser.

Och… dialekterna!

IMG_1220

Här åkte vi till Haväng, en helt vanlig februaridag. Jag älskar Skåne (nähä). Mycket här är kargt och här finns stora behov av värme och medmänsklighet (och av Jesus!). Men här är också så vackert att det gör ont.

Det är fint att ni är med på vår resa!
/Elisabet