En uppdatering kring vår flytt

Om en och en halv månad ska vi alltså bryta upp från vårt liv i Skåne. Hela gänget: jag, Christian, Sixten, Ture, Bo och katten Messi. Det var inget lätt beslut kan jag säga. Nästan hela hösten gick vi i vånda och tänkte och bad och vägde allt hit och dit för att till sist sätta ner foten och bestämma oss.

Hur hör man Guds röst? Hur vet man vad Han vill med ens liv? Det finns inga enkla svar eller magiska formler. Jag brukar leta efter glädjen och friden, i vilket beslut finner jag den? Sedan är jag och Christian väldigt pragmatiska – vilka praktiska konsekvenser får det ena eller andra beslutet för oss som familj?

När man väl fattat ett stort och viktigt beslut så säger min lilla livserfarenhet att det oftast finns två vägar det kan gå. Antingen går allt plötsligt emot en. Det blir som att man prövas i – kommer hon stå kvar i beslutet även om inte vägen var enkel? Eller så faller bit efter bit bara på plats med ett övernaturligt flyt.

Prisa Jesus – det har vi fått vara med om den här våren.

När vi bestämde oss för att tacka ja till tjänsten på Liljeholmens folkhögskola var Bosse bara två månader. Vi kände i hela våra hjärtan att vi skulle göra det här – men kände oss samtidigt helt överrumplade av intensiteten i vårt vardagsliv just då. Hur skulle det gå ihop sig? Med visningar och försäljningar och husletande, när vi knappt orkar tömma diskmaskinen?

Men så har sak efter sak bara löst sig – övernaturligt smidigt. Vi har sålt vårt hus till några vänner – så vi slapp tokstäda gång på gång och styla inför hemnetbilder. Det här löste sig ganska tidigt i vår, vi bestämde nyckelöverlämningsdatum till den siste juni. Och för varje vecka som gått har vi blivit lite mer och mer nervösa – kommer vi ha någonstans att flytta då?

Vi bestämde oss för att vänta uthålligt till den 25 april, hade det inte löst sig då skulle vi försöka hitta något tillfälligt boende att hyra. Har ni sökt på Rimforsa på Hemnet? (jag vet att några av er har gjort det för att hjälpa oss, tack!). Såhär ser det ut, och har i princip gjort det de senaste 6 månaderna.

Skärmavbild 2016-05-04 kl. 09.01.36

Alltså allvarligt! Två tomter?! Och INGENTING mer. Så vi har bett och satt upp lappar och mailat varenda kontakt vi haft – men ingenting. Vi har önskat två saker – ett bra läge, jag är uppvuxen ute på vischan och vill inte bo så igen, vi har velat hitta något inne i samhället. Och så har vi önskat att det är tillräckligt stort för oss, så att vi även på ett smidigt sätt kan ta emot massor av besök.

Så hände det sig att vi fick ett mail från Christians kusins fru som hade pratat med någon som kände någon som eventuellt skulle flytta från Rimforsa. Vi ringde genast upp den personen och nja de hade inte bestämt än om de skulle flytta eller inte men ja vi fick gärna komma och titta. (de hade även gått förbi kyrkan där vi satt upp en lapp trots att de inte var sådana som går dit, och då hade de tagit ett kort på vår lapp – så de kände till oss när vi sedan ringde)

Och så kom det sig att vi nu köpt ett hus i Rimforsa. Vi fick maxa vår budget och det är renoverat på 90-talet med härligt ockragula väggar – men det är stort och ligger mitt i samhället och – vi kan flytta in så vi slipper några mellanlandningar med alla våra grejer.

Prisa Jesus! Och jag är så tacksam, att nu när vi har så fullt upp med livet i sig – så har det här bara flutit på så himla smidigt. Det känns som en bekräftelse på att vi är på rätt väg och ger energi åt att börja flyttpacka som vi ska göra nu!

/Elisabet

Och så till det ytligaste som finns: strandmode för morsor

Stranden. Det är min absoluta favoritplats på jorden. När det är från 20 grader och mer, solen steker, förhoppningsvis är det lite lagom varmt i vattnet så denna badkruka kan ta ett dopp. Barnen älskar det, alltså, ÄLSKAR det. Så mycket barn att leka med, lekparken, sanden, fikat, lunchen, vattnet… Ja, vi är verkligen en strandfamilj vi.
Innan jag blev mamma (och då menar jag inte att just mamma-rollen gjort så mycket speciellt med mig i detta fall, utan helt och hållet kroppsligt) kunde jag ha vad för skit som helst på mig på stranden. Nu är jag inte alls lika bekväm och det har till och med känts som att jag inte vill åka just på grund av utseende.

Men frukta icke! Ni som känner likadant. För tre år sedan insåg jag att det är dags att sluta önska att kroppen såg likadan ut som innan, och leta upp riktigt snygga, bra badkläder som har grym passform. Ja, de finns!!!

Jag själv har de senaste åren kört hög midja. JAG ÄLSKART. Efter att ha använt sönder de jag köpte tidigare fick jag med glädje investera i nya. Och jag köpte TVÅ!!!! Jag har aldrig köpt två stycken på ordinarie pris innan. Jag tackade min fasta tjänst jag fick i januari och shoppade på, helt enkelt.

Nedan kommer lite tips till er andra! Sen ska jag lova att utesluta dessa ytliga inlägg

rödbaddräkt

Denna vintagemodell är från Vintagefabriken. Lite mer kostsamt, men säkert en fin investering för ett par år framåt tänker jag

16_8bec32a764-dgdr116-cu-010_white_3-big

Ljuvligheten själv från ett nytt märke, DaisyGrace. Kostar lite mer, men verkar ju se ut som en himla bra investering det med

0368420001_0_1

Monki. De har nog de bästa… ALLT. In och shoppa!

image1xxl (1) image1xxl (2) image1xxl (3)

Dessa tre ovan är olika märken men alla hittas på asos.com. Har du inte upptäckt asos än? GÖR DET! De har ALLT och så lite till. Prisklasserna varierar från budget till finmärken

image4xxl (1)

Varför inte slänga på sig en fin kaftan? Denna är från Oasis

image4xxl

Alltså man måste ju inte gå i ide och dölja allt bara för att man fått barn! Icke då! Denna skönhet hade jag klickat hem om jag hade lite mer tuttutfyllnad. Från asos den också.

Kom igen nu sommarn! SOM VI LÄNGTAR! (eller i alla fall jag)

Sköna maj – du är så extremt välkommen!

Förra veckan satt jag och googlade charterresor, helt desperat efter sol och värme. Alltså vi får väl leva på havregrynsgröt hela sommaren, bara jag får lite sol och värme på min likbleka, förfrusna kropp. Jag hade gett upp. Näe, det blir nog ingen sommar i år. Men så plötsligt, från ingenstans så kommer den, värmen. Och plötsligt vänder livet åter. För så är det verkligen. I alla fall för mig. Min energi, glädje och lust den hoppar upp till oanade nivåer. Jag vill ta hela världen i famn och skrika ett jublande vårskrik. Ja, du Gud ibland kan jag undra varför jag skulle födas i Sverige. Ett land som går i ide från oktober till maj. Försänkt i mörker och kyla under den största delen av året får en liksom streta sig fram genom slask, snömodd och tjäle. Vad är tanken med det? Jag tror med stor säkerhet att jag hade mått så mycket bättre i ett land med mer sol och värme. Ja, det skulle nog de flesta av oss. Men samtidigt så är det ju något helt enormt fantastiskt och obeskrivligt underbart att få uppleva detta med naturens skiftningar. Hur livet på riktigt vänder åter. Att ljuset och livet segrar. Det är helt obeskrivligt underbart. Och i det som vi kallar kyrkoåret, där vi följer vissa texter och teman om Jesus, livet och tron under året. Där tycker jag också att de texter och de teman som vi använder också följer årstidernas skiftningar. En vårpsalm med text av Grundtvig formulerar det såhär:

Likt vårdagssol i morgonglöd
gick Jesus fram ur natt och död
till liv förutan like.
Därför, så länge världen står
det efter vinter kommer vår
också i andens rike.

Ja du Gud, nu kan vi väl bestämma att det håller i sig med sol, värme och liv. Att det ska få börja spira och gro. Överallt, även på dom platser i våra liv och sammanhang där vi minst anar det. Låt kärleken och glädjen få växa till. Det behövs så innerligt mycket. Amen.

IMG_8479