Hur gick det här till?

DSC_0097

Elysia och jag

Okej, jag vet verkligen, alltså, verkligen, hur barn blir till. Ingen tvekan där, jag LOVAR. Men, jag förundras. Jag förstår inte att jag har så stora barn nu. De senaste veckorna måste jag stanna upp ofta och fundera: vad ska jag svara på det? Vad ska jag säga om det här? Vad tycker jag egentligen om detta?
Jag har en snart sexåring och helt ärligt, det här är ju läskigt. Hon är så otroligt medveten om saker. Hon ställer så genomtänkta frågor och på så många har jag inte något svar alls. En del mer praktiska frågor hänvisar jag till sådana som kan mycket; morfar, morbror eller kanske en expert på området.
Varje dag känns som jag måste fundera igenom om jag verkligen sa rätt sak där, och varje dag grubblar jag över om jag kommer få barn som växer upp med god moral. Det är ju den som ska in nu, liksom.
Idag när jag och den lilla, snart 4-åringen, gick den korta biten till affären tänkte jag på hur det var när man gick den där korta biten, fast med någon som inte hade något att säga, tycka eller fundera över. Och visst kan jag sakna den tiden. Inte för att det är jobbigt att konversera, utan för att jag kan känna någon slags press på mig att säga rätt saker. Att svara rätt. Att allting liksom ska bli rätt, så att man får människor till världen som gör rätt.
Förstår ni?

Usch, vilka problem alltså. Det är tur att man också har galet roligt med dessa små själar. Deras kommentarer och genomtänka argument slår allt. Älskar det!

Avslutar med dagens kommentar från Elma, snart 4:
Senaste tiden har Elma fått sova utan trosor och blöja, för att vädra som jag brukar säga.
Elma: Varför står ugnen öppen, mamma?
Filippa: Den måste vädra.
Elma: Ahaaaa… Den måste vädra sin snippa så den inte får ont.

Semlor, Mello och Gunde Svan som indian

Vänner, det är februari. Årets längsta vintermånad, i alla fall känslomässigt… Så jag tror det behövs lite mer pepp och goa grejer i vabb och gråmulenhetens tidsålder. Så nu kör vi!

image1. Fettisdagen

Innebär att det är dags att äta semlor, om du inte redan gjort det? Då kan du äta några fler. Jag äter många och gärna. Igår bakade jag egna med vaniljkräm  istället för mandelmassa. Alltså det här med att man bakar något särskilt för barnen det är ju så onödigt. Dom ville ju mycket hellre ha en vanlig kanelbulle som dom känner igen. Men maken åt i alla fall. Och mest nöjd av alla var jag som lyckades att bli klar med något jag bakar. Det är ju den största bedriften när man bakar med barn!

 

image2. Melodifestivalen 

Hur gött är det inte!? Och ja, jag är en av dom älskar mello. Vad är mer behövligt än en 5 veckors folkfest från norr till söder? Ge mig lite glitter, vindfläktar och trallvänliga låtar så känns det genast mycket bättre. Det är ju extra kul nu när Liv är med och tittar och kommenterar. Efter i lördags har hon glatt trallat på orden: ”vi ska bada nakna för säkerhets skull…” (Skönt att hon inte uppfattar alla ord riktigt rätt än….)

 

image3. Gundesvansomindian 

Ett instagram konto där den första bilden var: Gunde Svan som indian. Det är liksom konceptet. En kändis och så något som personen rimmar på och så klipps detta ihop till en bild som läggs upp på insta. Typ Kayne West på en häst eller Agneta Sjödin matar svin… Så enkel och banal humor att det blir roligt. Ibland t.om. väldigt roligt. Så följ: instagram.com/gundesvansomindian/

Måndagstips

Ny februari-vecka. Det är mycket av ”bita ihop-härda ut” i luften och därför behöver vi hjälp att komma ihåg att sänka axlarna lite och andas.

Så därför först ut ett tips om Theresias fina blogg Fru Wikström. Jag bodde tillsammans med Theresia i Stockholm och hon lever nu i Västerås med sin man och deras två barn (med de fantastiska namnen Rut och Knut!). Theresia drabbades av en  hjärtsjukdom under sin första graviditet och måste leva ett väldigt begränsat liv på grund av den. Det till trots är hon verkligen en förebild i att leva i glädje och tacksamhet. Hennes blogg speglar vardagsliv uppblandat med hennes kloka funderingar. Läs!

Så, får det bli en ”veckans lovsång”. En perfekt sång en februarimåndag!

Och till alla som känner att de är helt övermannade av allt vabbande och snoriga näsor just nu och ibland råkar tänka ”det kan inte bli mer intensivt än såhär”, titta på det här!

Ok, vecka 6 – nu kör vi!