Semlor, Mello och Gunde Svan som indian

Vänner, det är februari. Årets längsta vintermånad, i alla fall känslomässigt… Så jag tror det behövs lite mer pepp och goa grejer i vabb och gråmulenhetens tidsålder. Så nu kör vi!

image1. Fettisdagen

Innebär att det är dags att äta semlor, om du inte redan gjort det? Då kan du äta några fler. Jag äter många och gärna. Igår bakade jag egna med vaniljkräm  istället för mandelmassa. Alltså det här med att man bakar något särskilt för barnen det är ju så onödigt. Dom ville ju mycket hellre ha en vanlig kanelbulle som dom känner igen. Men maken åt i alla fall. Och mest nöjd av alla var jag som lyckades att bli klar med något jag bakar. Det är ju den största bedriften när man bakar med barn!

 

image2. Melodifestivalen 

Hur gött är det inte!? Och ja, jag är en av dom älskar mello. Vad är mer behövligt än en 5 veckors folkfest från norr till söder? Ge mig lite glitter, vindfläktar och trallvänliga låtar så känns det genast mycket bättre. Det är ju extra kul nu när Liv är med och tittar och kommenterar. Efter i lördags har hon glatt trallat på orden: ”vi ska bada nakna för säkerhets skull…” (Skönt att hon inte uppfattar alla ord riktigt rätt än….)

 

image3. Gundesvansomindian 

Ett instagram konto där den första bilden var: Gunde Svan som indian. Det är liksom konceptet. En kändis och så något som personen rimmar på och så klipps detta ihop till en bild som läggs upp på insta. Typ Kayne West på en häst eller Agneta Sjödin matar svin… Så enkel och banal humor att det blir roligt. Ibland t.om. väldigt roligt. Så följ: instagram.com/gundesvansomindian/

Måndagstips

Ny februari-vecka. Det är mycket av ”bita ihop-härda ut” i luften och därför behöver vi hjälp att komma ihåg att sänka axlarna lite och andas.

Så därför först ut ett tips om Theresias fina blogg Fru Wikström. Jag bodde tillsammans med Theresia i Stockholm och hon lever nu i Västerås med sin man och deras två barn (med de fantastiska namnen Rut och Knut!). Theresia drabbades av en  hjärtsjukdom under sin första graviditet och måste leva ett väldigt begränsat liv på grund av den. Det till trots är hon verkligen en förebild i att leva i glädje och tacksamhet. Hennes blogg speglar vardagsliv uppblandat med hennes kloka funderingar. Läs!

Så, får det bli en ”veckans lovsång”. En perfekt sång en februarimåndag!

Och till alla som känner att de är helt övermannade av allt vabbande och snoriga näsor just nu och ibland råkar tänka ”det kan inte bli mer intensivt än såhär”, titta på det här!

Ok, vecka 6 – nu kör vi!

Till en vän.

Version 2
Stora och små vänner på semester i Bohuslän

Något av det bästa och största i livet är vänner. Dom behöver inte vara så många, men det är  fint att få ha några få riktiga vänner. 

Det sägs att det är svårt att få nya riktigt bra och nära vänner som vuxen. Och visst är det något särskilt med dom vänner som jag känt i nästan hela livet. Dom känner mig utan och innan och kan min historia. Tänk att vänner som jag haft sedan dagis och skoltid fortfarande är med mig i mitt liv. Det är stort.

Men det kanske ändå är ännu större, på nåt vis, att det går att få nya riktiga vänner som vuxen. Därför vill jag hylla en vänskap som betytt extra mycket för mig de senaste åren. Vi möttes precis innan vi flyttade hit ner. Vi var på besök för att titta på det hus som vi skulle hyra, och då kom hon med sin då ettåriga dotter bara för att berätta hur kul dom tyckte det var att vi skulle flytta hit, vi som också hade en liten tjej på ett år.

Och sen flyttade vi till Vikbolandet i mörkaste november till ett hus på landet. Och Patrik och jag sa till varann, mest på skämt men också med en uns av allvar; Om vi blir kvar första vintern här då stannar vi…

För det är inte helt lätt att komma helt ny till ett liv på landet. Då var det så värdefullt, dom där eftermiddagarna då jag kunde ta med mig lilla Liv och åka hem till min vän i några timmar. Barnen lekte, vi fikade och pratade. Våra döttrar har med tiden blivit dom bästa av vänner.

Och vår vänskap, ja den har har också vuxit och fördjupats dom senaste åren. Min väns familj har drabbats av flera sorger och svårigheter. Livet tuffade inte längre på med vanliga vardagsproblem och samtalsämnen då vi möttes. Nu blev det plötsligt det svåra och mörka som trängde sig på. Och ett liv som inte blev som dom hade tänkt, önskat och hoppats. Men dom här senaste två åren då vi fått dela smärtan i livet har vänskapen djupnat.

Nu känns det som om ljuset har börjat återvända för min vän och hennes familj. Vi kan skratta, dela glädje och det vardagliga med allt vad det innebär. Som igår då vi bara enkelt och gött kunde få dela en tacokväll och så lite Wild Kids med barnen. Vanligt underbart fredagshäng helt enkelt.

Tack älskade Marina för allt vardagshäng med ostädade köksgolv, korv stroganoff, trötta ungar, skratt och gråt. Du är underbar. Tack för din vänskap.