Vad jag önskar att jag visste när jag var föräldraledig första gången

BE4AD097-FFFC-4DEB-9B18-9962BD653DCA

Jag är oändligt tacksam för möjligheten att vara hemma med en tredje (!) bebis.

Bo är en underbar liten kille. Och man är ju så mycket lugnare och tryggare nu som mamma. Ens identitet behöver ju inte förändras, som den gör när man blir förälder första gången.

Idag har jag funderat över vad jag lärt mig om att vara föräldraledig efter att ha varit det några gånger, och vad jag önskar att jag visste när jag gick hem den första gången. En liten lista:

  • Det är ok att gå in i bebisbubblan en period. Jag var livrädd för att hela mitt liv skulle handla om barn när jag blev mamma första gången, att jag skulle förlora mitt samhällsengagemang och mig själv.  Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv, man behöver inte skämmas för att man slukas upp av sin bebis. Blicken höjs med tiden.
  • En bebis behöver bara mat, sömn och närhet. Allt annat är för ens egen skull. Med Sixten flängde jag runt på babysim och rytmik för att jag tänkte att han skulle stimuleras. Ögonkontakt med mig är all stimulans som behövs på väldigt länge. Det är ok att flänga runt, men minns att det är för din egen skull.
  • Träna styrka! Det kan dröja innan det känns, men det verkar vara oundvikligt att få ont i rygg och axlar av att leva med småbarn. Jag önskar att jag kommit igång med styrketräning redan efter första barnet, då kanske jag inte haft lika ont nu.

8C082B57-E324-45A7-8704-6AF54E9B988A

Men livet med en trea är ju på många sätt helt ojämförbart med att vara hemma med en liten bebis. Mer om det en annan gång.

Det var dags för nyårslöften, tyckte jag

DSC_0108

En bild från den iiiiiskalla bönelöpningen vi gjorde på nyårslägret 15/16 i mitten av Skåne.
Löpning är så kul! Och bön med.

Jag ska inte ljuga. Det är ofta jag kommer på genomtänkta nyårslöften som jag någon gång redan i januari glömt bort, och ja, sedan har ett år förmodligen gått.
Men nej, i år tänkte jag smälla på stort. Jag ska minsann ta mig an flera utmaningar och ge flera löften än någonsin. Kanske kan du inspireras?

Here goes!

  • Jag ska bry mig mer om mitt hår. Jag har en ganska tjock och lång man just nu och jag är så FRUKTANSVÄRT lat när det kommer till mitt hår. Men jag vill vara lite mer omtänksam om det. Och kanske byta frisyr någon gång ibland, bara för att jag kan liksom.
  • Jag ska våga springa en halvmara. (mer om det i ett annat inlägg, såklart). Jag är en löpare men har inte sprungit mer än 10 km och jag blir rädd av tanken att springa mer. Men jag kan! Jag ska bara våga. Jag har redan anmält mig och en kär vän till ett lopp! Wiiiii!
  • Jag ska hitta lugnet. Om jag så ska leta hela året. Snart flyttar vi till ett litet hus utanför stan och jag tänker att jag direkt ska sätta prägeln. Räfsa löv, påta i trädgårn, baka bröd, eller bara sitta och sitta ut i luften……….
  • Göra något viktigt och riktigt bra för mänskligheten. Det kan ju inte vara svårt i den här hemska världen.
  • Ha minst en helg ensam med min man. Oj vad uppfriskande det var när vi fick en förra helgen. Stirra sönder varandra och ja, bli lite nykära helt enkelt. Jag gillart.
  • Lyssna bättre på mina barn. Även om de alltid kommer med sina bästa frågor, envisaste påståenden och mest turbulenta värderingar precis när jag satt mig ner och bara vill stänga av… Nej, lyssna mer. Och bättre. Och försöka ta reda på varför det heter just trottoar och hur det kommer sig att flygplan uppfanns.
  • Blogga mer. Jaaaaaaaaaaa!!!!

Har ni några nyårslöften att dela med er av? Eller inspirera oss andra?

God fortsättning! Kom igen 2016, nu köööör vi!

/Filippa

”Se vare e, det kanske känns bättre”


imageVissa barnprogram är ju bara så fruktansvärt överpedagogiska men barnen älskar dom. Typ Daniel Tigers kvarter (No hard feelings till dig som älskar Daniel Tiger!).

Ibland sitter jag ändå med och tittar, fast jag får kli över hela kroppen av det övertydliga och sockersöta.

När jag satte mig framför barnprogrammet idag kände jag en sån där molande oro i kroppen över en grej jag skulle göra. Och så var det dessutom ett av de sämsta barnprogram jag kunde tänka mig. Den där sockersöta lilla tigern sjöng: ”Se vare e det kanske känns bättre!” Dvs. gå och se efter om den där skuggan verkligen är ett troll, det kanske bara är en stubbe. Och det sjöng han, om och om och om igen!

Och när jag suttit där en stund då var det som att dom där orden i den fåniga sången landade i mig. Och vet ni, jag har en sån barnslig och enkel tro att jag faktiskt tror att Gud kan använda ett barnprogram för att säga nåt till mig. Sån är min tro. Och oron för den där grejen, den bara lade sig och tystnade.

Sen när den där grejen jag skulle göra var avklarad. Då var det förstås ingenting att oroa sig för. Som med det mesta som jag oroar mig för. Så ta med er Daniel Tigers tips idag: ”Se vare e, det kanske känns bättre!”

/ Jennie