”Se vare e, det kanske känns bättre”


imageVissa barnprogram är ju bara så fruktansvärt överpedagogiska men barnen älskar dom. Typ Daniel Tigers kvarter (No hard feelings till dig som älskar Daniel Tiger!).

Ibland sitter jag ändå med och tittar, fast jag får kli över hela kroppen av det övertydliga och sockersöta.

När jag satte mig framför barnprogrammet idag kände jag en sån där molande oro i kroppen över en grej jag skulle göra. Och så var det dessutom ett av de sämsta barnprogram jag kunde tänka mig. Den där sockersöta lilla tigern sjöng: ”Se vare e det kanske känns bättre!” Dvs. gå och se efter om den där skuggan verkligen är ett troll, det kanske bara är en stubbe. Och det sjöng han, om och om och om igen!

Och när jag suttit där en stund då var det som att dom där orden i den fåniga sången landade i mig. Och vet ni, jag har en sån barnslig och enkel tro att jag faktiskt tror att Gud kan använda ett barnprogram för att säga nåt till mig. Sån är min tro. Och oron för den där grejen, den bara lade sig och tystnade.

Sen när den där grejen jag skulle göra var avklarad. Då var det förstås ingenting att oroa sig för. Som med det mesta som jag oroar mig för. Så ta med er Daniel Tigers tips idag: ”Se vare e, det kanske känns bättre!”

/ Jennie

 

 

Måndagstipsen

Min plan är att tipsa er om lite allt möjligt här, på måndagsmorgonen. Lite pepp inför en ny vecka, helt enkelt. Håll till godo.

Norska humorgänget Ylvis gör mig sällan besviken.

Här deras senaste släpp, bara några dagar gammalt.

Sen bara undrar jag. Hallå! Vem? Känner sig manad att flytta till Torsåker (utanför Sandviken)? Och köpa detta fantastiska missionshus för 895000kr?

 

Så tänkte jag tipsa om podden Vattnet går för alla er som gillar att frossa i förlottningsberättelser. Nina Campioni låter olika människor berätta sina berättelser, från plus till bebis. Ett minus för att hon främst intervjuar samma kändisar som syns i alla andra ”mamma – sammanhang”, men alltid kul att lyssna på, enligt mig.

Och så slutligen en sång, som burit mig och Christian under det senaste året. En påminnelse om hur stor Gud är och att han är evig och beständig – mitt i en orolig värld och tid.


/Elisabet

”Hemmahemma”

image
Havsstensfjorden och färjeleden som tar dig från fastlandet till Svanesund, Orust.

 

Jul- och nyår innebär ledighet för många men som präst innebär det ofta arbete. Så även för mig. Men jag älskar att vara präst. Så det gör inget. Men det innebär att jag inte kan vara hemmahemma på jul. Hemmahemma är på Orust, närmare bestämt Svaneund där jag har vuxit upp.

Efter gymnasiet har Stockholm, Uppsala och Vikbolandet varit hemma. Men hemmahemma är något mer. För det första har jag min mamma kvar på orten. Därför åker vi främst för att träffa henne och för att barnen ska få träffa sin mormor. Men jag har också många goda vänner kvar här i Bohuslän och Göteborg.

Därför är det alltid lite knepigt och en prekär situation: Hur mycket ska vi vara hemma hos mamma och hur mycket ska vi fara runt och träffa vänner? Det är främst för att träffa mamma vi är hemma och samtidigt är jag mån om att hålla kontakten med mina vänner. Och en till parameter med barn: Att det ska vara lite lugn och ro även hos mormor. Dom är ju liksom inte kompisar med alla folk jag drar runt dom till.

Den här gången tar vi det ganska lugnt. Hänger mest i Svanesund. Tar promenader i ett vintrigt Bohuslän. Fikar med ett par kompisar och så blir det nån tur till Göteborg.

Hur prioriterar ni när ni är hemmahemma? Ni som inte bor där ni är uppväxta…