Jag var på läger över nyår. På Bosarp. I mitten av Skåne möts vi, där inga lastbilar hörs och kossorna råmar. På landet, det må jag säga.
Det kommer alltid människor till lägrena som man liksom blir uppfylld av. Som gör att man orkar lite mer. Som ger glädje, som ger uppmuntran och nya perspektiv.
Ja, och som liksom ger liv.
Ovan ser ni ett gäng människor från lägret som gav mig lite extra liv. Och visst är det fint att det finns sådana? Ah, jag älskart!
Jag är oändligt tacksam för möjligheten att vara hemma med en tredje (!) bebis.
Bo är en underbar liten kille. Och man är ju så mycket lugnare och tryggare nu som mamma. Ens identitet behöver ju inte förändras, som den gör när man blir förälder första gången.
Idag har jag funderat över vad jag lärt mig om att vara föräldraledig efter att ha varit det några gånger, och vad jag önskar att jag visste när jag gick hem den första gången. En liten lista:
Men livet med en trea är ju på många sätt helt ojämförbart med att vara hemma med en liten bebis. Mer om det en annan gång.
En bild från den iiiiiskalla bönelöpningen vi gjorde på nyårslägret 15/16 i mitten av Skåne.
Löpning är så kul! Och bön med.
Jag ska inte ljuga. Det är ofta jag kommer på genomtänkta nyårslöften som jag någon gång redan i januari glömt bort, och ja, sedan har ett år förmodligen gått.
Men nej, i år tänkte jag smälla på stort. Jag ska minsann ta mig an flera utmaningar och ge flera löften än någonsin. Kanske kan du inspireras?
Here goes!
Har ni några nyårslöften att dela med er av? Eller inspirera oss andra?
God fortsättning! Kom igen 2016, nu köööör vi!
/Filippa