Dröm, visionera och planera.

krokus-1531884-1280x960

Har haft några riktiga skitdagar (läs mycket ångest och nedstämd). Då måste jag ta tag i mina ”KBT-redskap” och tänka efter vad jag behöver för att må bra. I flera omgångar har jag gått i KBT (kognitiv beteende terapi). I mitt fall har det handlat om samtalsterapi med en terapeut. Men nu kan man ju även gå KBT-kurser över nätet och det säga funka (Har nån av er bloggläsare gått en kbt-kurs över nätet, det vore intressant å höra hur det funkar?) Enkelt förklarat kan man säga att kbt handlar om att arbeta med tankar och handlingar. Att jag faktiskt kan ta tag i negativa tanke- och handlingsmönster för att må bättre. För mig har det funkat väldigt bra. Även om det förstås är en hel del slit, tårar och ångest på vägen. Och det tar ofta tid att förändra tankar och agerande. Men jag har lärt mig att jag faktiskt kan påverka min dag, mina känslor och mitt agerande. Saker och ting går att ändra, till det bättre.

Senaste vändan i KBT talade vi en del om hur viktigt det är att drömma, visionera och planera för sådant som jag tycker om att göra och mår bra av. Ibland är dröm- och planeringsfasen nästan mer glädjefylld än själva genomförandet. För vi människor behöver så mycket något att längta efter och se fram emot.

Nu längtar jag så ofantligt  mycket efter att komma igång med trädgården. Att gräva, gödsla, få jord under naglarna, så och plantera. Och sedan vänta och se när de små fröna och växterna tar fart. Det är ett under varje år. Idag gick jag därför in på odla.nu för att börja kolla på fröer. Och genast när jag såg bilder på alla dessa unika och underbara blommor märkte jag hur ett leende spred sig över ansiktet. Snart, snart, snart är det dags, fram tills dess ska drömma om pärlhyacint, narcisser och krokus.

Önskar er en fin helg.

/Jennie

En ny titel 

 

Låt mig presentera mitt nya jag: eldriven lådcykelinnehavare. Min räddare i nöden. Mitt allt. Livet.

Den är great. Barnen älskart. Jag älskart. Jag swishar fram (förutom när jag inte satt i batteriet ordentligt och dör i den enda uppförsbacken i Landskrona).

På jobbet är jag redan känd som lådcyklarn. Det är en fin titel det. Min nya, fina titel.
Jag tackar ja.

/Filippa