Pizzafredag eller?

Förra lördagen (jamen jag hör ju redan nu hur fel det här inlägget blev) gjorde jag pizza hemma för FÖRSTA GÅNGEN. Alltså, jag orkar inte ens erkänna hur kass jag är på sånt där. Jag tar mig inte an nya maträtter i första laget och speciellt inte när de verkar knepiga. Konstigt nog, känns pizza som just en sådan.
Men, så fick jag pizzastenar i julklapp. Och kände att, what the heck nu kör vi!
Jag bjöd hem ett gäng sköna peeps och så gjorde jag en deg och sedan pepprade vi på. Ska erkännas att jag tvingade maken min att baka ut flertalet pizzor eftersom jag fick lätt prestationsångest över att de blev tjocka och icke-runda. Han har inte lika mycket prestige som jag (på det området).

Hanna (en vän jag också kallar lillasyster) och jag gjorde den mest legendariska pizzan med prästost, fin-salami, kronärtskockor, fetaost och soltorkade tomater. OH MY. Den var fin den.IMG_8791

Och här är vi, de legandariska pizzamakarna. Asså, seriöst, denna meta-bild! Ibland får man till det mer än en gång, alltså. Sjukt.

IMG_8793

Så då är frågan. Är det läge att inför pizzafredag? Och om inte, vad gör ni för mat i era hem ikväll, så jag kanske får lite annan inspiration.

Glad fredag!

/Filippa

Människor ger liksom liv

IMG_8714

Jag var på läger över nyår. På Bosarp. I mitten av Skåne möts vi, där inga lastbilar hörs och kossorna råmar. På landet, det må jag säga.

Det kommer alltid människor till lägrena som man liksom blir uppfylld av. Som gör att man orkar lite mer. Som ger glädje, som ger uppmuntran och nya perspektiv.
Ja, och som liksom ger liv. 

Ovan ser ni ett gäng människor från lägret som gav mig lite extra liv. Och visst är det fint att det finns sådana? Ah, jag älskart!