Veckans kvinna: Alice Mtui

aliceDetta är Alice Mtui, chef för kvinnoavdelningen i Konde stift, Tanzania. Tillsammans med Senait Bahta (Eritrea), Sylviya Anand (Indien) och Kerstin Oderhem (Sverige) ledde denna Alice ett mycket inspirerande seminarium på fredag eftermiddag under EFS årskonferens. Titeln på seminariet var: ”Kvinnor –  vad väntar ni på?”

I mötet med kvinnor som Alice blir jag så imponerad och utmanad. Hon har en sådan skärpa, entusiasm och glädje i sin uppgift. Det finns liksom inga hinder med att vara kvinna och ledare; ”Många andra kommer tycka att det inte går att vara kvinna och ledare, men låt inte det hindra dig.” – det var hennes budskap. Vi lever i Sverige och blir ibland särbehandlade enbart för att vi är kvinnor, detta som är ett av världens mest jämställda länder. Då kan en ju tänka sig hur det är i Tanzania, Indien och Eritrea att vara kvinna och ledare. Det är inte lättare än det är i Sverige, så mycket kan jag säga. För många av kvinnorna i dessa länder handlar det om att bevisa att de har intellekt som duger till för att göra något utanför hemmet. Och om du inte har någon utbildning (vilket kostar mycket pengar), ja, då har du verkligen inget att komma med. Och de kvinnor som blir ledare, de ses av vissa som något onaturligt. En kvinna som ledare? Va? Det är ju mannen som ska leda…

Alice berättade hur människor kunde komma fram till henne och säga att hennes man kunde ju verkligen inte ha det lätt. Som att en stark kvinna och ledare skulle vara detsamma som att hon vore en auktoritär hustru. Men hon lyfte fram att det finns ingen motsättning i att vara en stark ledare och samtidigt vara en god, kärleksfull och ödmjuk hustru. Som kvinna har du massor av roller att hantera i livet: fru, syster, dotter, mamma, kollega osv. Alla har vi fler olika roller att förhålla oss till och gå emellan. Men ofta kan vi behöva hantera flera roller samtidigt. Det är inte vattentäta skott där emellan, utan de löper ofta parallellt. Alice berättade att även fast hon nu var i Sverige så var hon ändå mamma till sina barn därhemma. Hon såg till att de skötte sina uppgifter och fick regelbundet rapporter om läget i hemmet. Hon menade också att det är vetenskapligt bevisat att kvinnor kan hantera detta med många roller och uppgifter bättre än män. Så för henne var det självklart att det var så livet såg ut. Inga konstigheter med det. Hon berättade om en situation när en manlig kollega kom in på hennes kontor och Alice satt där på sin kontorsstol, åt frukost, pratade i telefon samt skrev på ett dokument i datorn – samtidigt. Han var mäkta imponerad och berättade detta för de andra kollegorna samt frågade Alice hur det var möjligt; Hon svarade att detta inte var något svårt, hon var ju kvinna.

Alice upplever att många kvinnor inte tar den plats som är deras, de gör sig mindre än de är. Drar sig undan, blir tysta i samtal och håller låg profil. Det är som att de inte ser sin potential och att det finns ett utrymme för dem, att de inte ser vad de kan tillföra. Varje individ har unika gåvor, en unik personlighet och enormt värde. Tänk om fler av oss, både kvinnor och män, skulle våga ta plats och vara stolt över de gåvor och den person som jag är. Det är viktigt att fundera på och ta reda på: Vad är du bra på? Vad är din gåva? Vad är din ”grej”? Vet du det!? Om du har svårt att komma på det själv, be någon annan om hjälp att se och upptäcka dina gåvor.

En förmiddag under konferensen blev vi påminda om att göra det som ditt hjärta pickar lite extra starkt för, det som du går igång på, det som är din grej! Seminarieledaren denna förmiddag berättade om sin mamma som var nästan 90 år gammal. Och hon tyckte inte att hon var bra på nåt, men då påminde hennes dotter henne om att denna gamla dam var helt fenomenal på att baka. Och det kunde den gamla damen faktiskt hålla med om. Så nu bakar hon regelbundet och går med sina bakverk till människor som blir glada av kakor och ett besök. Det roliga är att denna 90-åriga dam ser som sin uppgift att besöka ”gamla människor”. Så det är aldrig försent, du är aldrig för ung eller för gammal för att göra skillnad för någon annan. Det finns hur mycket som helst som behöver göras för att den här världen ska bli en så bra plats som möjligt att leva på. Låt dig inte hindras av andras eller dina egna ramar för vad du är kapabel till.

Tack Alice, 90-åriga damen och alla ni andra damer, kvinnor och ladies där ute som visar vägen.

Jag är inte ditt smycke

Det här är någon slags fortsättning på Filippas inlägg om äktenskapet från i lördags. Jag vill först bara understryka att jag tyckte jättemycket om hennes välarbetade inlägg. Jag vill också lyfta och uppgradera äktenskapet – det har oförtjänt dåligt rykte. Men jag reagerade på något som de intervjuade sa. Inte för att de sa något dåligt eller dumt i sig – men för att jag hör det sägas lite för ofta och lite för oreflekterat.

Sluta aldrig att by dig om ditt utseende, var attraktiv för din partner och Se till att han aldrig får anledning att se åt någon annan

Jag tror jag reagerar extra starkt eftersom jag precis läst Martina Haags ”Det är något som inte stämmer”. (har du inte hunnit läsa den än? Gört! Det är en brutalt naken men också varmt skriven berättelse om att bli lämnad). Det är två personer i en relation och ofta finns det djupa och åratals långa konflikter och sår som ligger till grunden för en separation, båda har ansvar. Men att en person väljer att passera alla gränser, att inleda en relation med en utomstående part – och ljuga om det – det är dennes fel.

Varför vill man vara fin och attraktiv? Att känna sig glad och nöjd med sitt utseende är något som alla människor mår bra av, singlar som sambos som gifta. Självklart kan det vara positivt att göra saker som man tänker att ens partner uppskattar – men att ha det som djupaste drivkraft för att ta hand om sig själv tror jag kan dränera ens självkänsla.

Jag tror att det i allra största grad är kvinnan som känner detta ansvar – att vara snygg för sin man. Jag tror att det är en stress som många lever med – särskilt med tanke på allt vad en graviditet eller klimakteriet gör med kroppen. Stress, stress – gå ner i vikt, färga håret, raka dig, knip, sminka dig – så han fortsätter vara attraherad av dig (och i förlängningen inte tittar åt någon annan.) Hur många män lever med samma stress? Och hur många (främst amerikanska) böcker finns det inte som uppmanar dig att förverkliga ditt ansvar att vara din mans smycke.

Och sen, om det väl skulle bli att han lämnade henne för någon annan. Blir det inte då hennes fel och ansvar? Hon var ju inte tillräckligt attraktiv längre, hon borde satsat mer på att behaga honom, velat ligga oftare. 

Kroppen förändras hela livet. Och alldeles särskilt förändras kroppen om du drabbas av en komplicerad graviditet eller förlossning, om du blir deprimerad, om du behöver medicin, om du drabbas av sorg. Att då sitta med sina oförtjänta extrakilon och få rådet att ta vara på ditt yttre för din partners skull – kan bli helt knäckande.

Jag tror inte vi behöver höra fler röster som säger åt oss att vara snygga.

Jag älskar att vara gift med Christian. Snart har det blivit nio år och vi har vuxit så mycket – tillsammans – som en väv. Här är mina bästa tips, låt oss kalla dem för måndagstips =)

  • Dela allt, småprat och djupa längtor och rädslor – prata, prata, prata.
  • Var snälla mot varandra
  • Gråt och skratta tillsammans.
  • Dela familjelivet jämlikt, släpp in honom i barnansvaret och prata, prata, prata – tills ni båda inser att ingen ligger på sin dödsbädd och känner att hen umgåtts för mycket med barnen när de var små.
  • Be med och för varandra
  • Gör allt för att din partner får blomma ut i allt det som du sett i hens hjärta.
  • Orka med att både dina och hens drömmar och längtor förändras med livet – våga förändras tillsammans!

wedding

/Elisabet