Jag är inte ditt smycke

Det här är någon slags fortsättning på Filippas inlägg om äktenskapet från i lördags. Jag vill först bara understryka att jag tyckte jättemycket om hennes välarbetade inlägg. Jag vill också lyfta och uppgradera äktenskapet – det har oförtjänt dåligt rykte. Men jag reagerade på något som de intervjuade sa. Inte för att de sa något dåligt eller dumt i sig – men för att jag hör det sägas lite för ofta och lite för oreflekterat.

Sluta aldrig att by dig om ditt utseende, var attraktiv för din partner och Se till att han aldrig får anledning att se åt någon annan

Jag tror jag reagerar extra starkt eftersom jag precis läst Martina Haags ”Det är något som inte stämmer”. (har du inte hunnit läsa den än? Gört! Det är en brutalt naken men också varmt skriven berättelse om att bli lämnad). Det är två personer i en relation och ofta finns det djupa och åratals långa konflikter och sår som ligger till grunden för en separation, båda har ansvar. Men att en person väljer att passera alla gränser, att inleda en relation med en utomstående part – och ljuga om det – det är dennes fel.

Varför vill man vara fin och attraktiv? Att känna sig glad och nöjd med sitt utseende är något som alla människor mår bra av, singlar som sambos som gifta. Självklart kan det vara positivt att göra saker som man tänker att ens partner uppskattar – men att ha det som djupaste drivkraft för att ta hand om sig själv tror jag kan dränera ens självkänsla.

Jag tror att det i allra största grad är kvinnan som känner detta ansvar – att vara snygg för sin man. Jag tror att det är en stress som många lever med – särskilt med tanke på allt vad en graviditet eller klimakteriet gör med kroppen. Stress, stress – gå ner i vikt, färga håret, raka dig, knip, sminka dig – så han fortsätter vara attraherad av dig (och i förlängningen inte tittar åt någon annan.) Hur många män lever med samma stress? Och hur många (främst amerikanska) böcker finns det inte som uppmanar dig att förverkliga ditt ansvar att vara din mans smycke.

Och sen, om det väl skulle bli att han lämnade henne för någon annan. Blir det inte då hennes fel och ansvar? Hon var ju inte tillräckligt attraktiv längre, hon borde satsat mer på att behaga honom, velat ligga oftare. 

Kroppen förändras hela livet. Och alldeles särskilt förändras kroppen om du drabbas av en komplicerad graviditet eller förlossning, om du blir deprimerad, om du behöver medicin, om du drabbas av sorg. Att då sitta med sina oförtjänta extrakilon och få rådet att ta vara på ditt yttre för din partners skull – kan bli helt knäckande.

Jag tror inte vi behöver höra fler röster som säger åt oss att vara snygga.

Jag älskar att vara gift med Christian. Snart har det blivit nio år och vi har vuxit så mycket – tillsammans – som en väv. Här är mina bästa tips, låt oss kalla dem för måndagstips =)

  • Dela allt, småprat och djupa längtor och rädslor – prata, prata, prata.
  • Var snälla mot varandra
  • Gråt och skratta tillsammans.
  • Dela familjelivet jämlikt, släpp in honom i barnansvaret och prata, prata, prata – tills ni båda inser att ingen ligger på sin dödsbädd och känner att hen umgåtts för mycket med barnen när de var små.
  • Be med och för varandra
  • Gör allt för att din partner får blomma ut i allt det som du sett i hens hjärta.
  • Orka med att både dina och hens drömmar och längtor förändras med livet – våga förändras tillsammans!

wedding

/Elisabet

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Det är bröllopstider. I måndags hade vi 7-årig bröllopsdag och idag gifter sig en god vän till oss i kyrkan.

Samtidigt som det är extremt mycket lycka, kärlek och glädje, så kan äktenskapet bringa så mycket jobbiga tankar hos folk. En del har bara olyckliga, låsta föräldrar som förebilder, en del har varit med om tråkiga skilsmässor som sätter spår i ens egna förhållande.

Jag är ju en äktenskaps-junkie. Jag ÄLSKAR när människor tar besluten. Men mer älskar jag att lyssna på människor som hållit ihop länge, och som dessutom är lyckliga, på riktigt. Nu ska ni få möta några av mina idoler inom äktenskap. Men först; en favoritbild från vår vigsel. Enligt min man är det vigseltalet som avgör om en vigsel är bra eller inte. Man kan väl säga att, tack Håkan, för att du gjort att vår vigsel vann denna kategori alla gånger.

fe-20090502-072

Därför ska vi först ut möta Malin och Håkan Kenne. De är (faktiskt) närmare 50 och har varit gifta i 27 år. De är både mina vänner men också mina föräldrars nära vänner, vilket inte gör det komplicerat, men ni förstår att vi har härliga relationsspann här i Landskrona. På frågan om hur de gör för att hålla ihop svarar de:

”När folk frågar om oss, och hur det kommer sig att vi har det så bra så brukar jag säga att det gäller att ”välja rätt” från början. Sen skrattar jag, för vem tänker inte att man valt rätt. Men faktum är att vi funkar otroligt bra ihop. Vi pratar mycket, skrattar mycket och är ”jämnstarka”. Vi anstränger oss naturligtvis oxå mycket för att det ska bli bra för den andre. Gläds, stöttar, utmanar… Men ifrågasätter aldrig vår relation, sår aldrig in tvivel i ”om det är vi”, solkar aldrig ner fundamenten för vår äktenskap. Vi börjar alltid dagen med att kramas, säga fina ord, innan vi masar oss upp ur sängen”, säger Malin. Håkan tillägger: ”Att vara den bäste för den andre. Med fokus på att ge snarare än sy kräva ut av den andre.”

Nästa par är mina päron. Asså, jag älskar dom. Vi är liksom många som gör det och det är alltid roligt att andra ser det goda sådär mycket. De har varit gifta i 35 år och heter Leif och Christine, mamma svarar:

”Vi har alltid pratat mycket! I början tog vi oss tid varje dag att sitta ned och prata, och varit ärliga! Att vara öppen för samtalet är viktigt, från båda parter.
Att acceptera varandras egenheter, och min mamma sa: man kan aldrig förändra någon annan bara sig själv! Min mormor sa: Se till att han aldrig får anledning att titta på nån annan! (+ glöm inte hans föräldrar). Jag har följt de råden och vi har alltid varit brutalt ärliga så ingen har behövt vara orolig för att nån av oss menar nåt annat än det vi säger”.

Linda och Mats Hanebrant är ett riktigt skönt par som jag verkligen ser upp till. De är 38 och 40 år gamla och blev tillsammans när Linda var 14ish. De har hängt ihop så länge!!! De har varit gifta i 17 år.

”Vilja!” svarar Linda. ”Nej, skämt åsido. Man måste hela tiden jobba på det. Ha det i baktanken hela tiden. Aldrig sluta bry sig om sitt utseende, var attraktiv på alla sätt för sin partner samt ha koll på vad den behöver för att känna sig bekräftad och ge,ge, ge… mer än vad man förväntar sig att få. Om båda har detta synsätt så får båda”. Mats lägger till: ”Att tänka på om jag är rätt person för min respektive. Inte tvärtom.”

Sist ut är min moster Jennifer och Andreas. De har varit gifta i 19 år och hängt ihop i 24 (detta är SÅ galet!). Jennifer svarar: ”Det viktigaste är nog att avsätta tid för varandra, även när det är hektiskt. Och att få den andre att känna sig viktig/uppskattad.”

Nu ska min man också få svara. Han har ändå varit en äkta make i 7 hela år. Emanuel, varför håller vi ihop fortfarande?
”Jag älskar ju dig ju”.

Och så hoppas jag vi alla lever lyckliga, i alla fall så ofta vi kan, i alla våra dagar.

/Filippa