Hallelujamorsepodden avsnitt två: Det jämställda föräldraskapet

Tack för all respons på podden! Vi kör väl på? Här kommer avsnitt två. Kom gärna med mer respons till oss genom att kommentera i det här inlägget eller på fb!

Avsnitt två: Ett lite flamsigt och spretigt avsnitt om utmaningen att få till ett jämställt föräldraskap.

9 kommentarer

  1. Roligt att lyssna på, många skratt här hos mig med 😀.
    Lite skrapigt ljud vissa stunder men det skulle ju bli bättre framöver.😊
    Bra tema och juste att ni delar med er från era liv!
    Tack!

  2. Ett bra avsnitt även idag 🙂
    Gillade verkligen slut klämmen. Att inte gå runt och gnälla,klaga på sin man. Tror verkligen det är super viktigt. Så trött på alla kvinnor som gnäller och klagar.
    Gör allt bara värre. Ibland förväntas de verkligen att man ska klaga, men jag ställer inte upp på de utan pratar gott om min livskamrat. Vilket ibland till och med kan störa folk i min närhet. Att jag inte gnäller.
    Men tack för ett bra avsnitt 🙂 Skulle vara liiiiite längre så att det räcker hela morgonpromenaden. hehe

  3. Nu har jag lyssnat på detta avsnitt! Några reflektioner till er kvinnor och män därute:

    1. Gorby (robotdammsugaren) for president!
    2. Förväntar sig kvinnor generellt att deras män ska kunna borra, skruva, snickra, mecka med bilen, sköta det tekniska? (det var det första jag sa till Elisabet: ”Jag är inte en sådan där man som händigt svänger ihop en liten lekstuga och meckar med bilen…)
    3. Förväntar sig män att kvinnor ska laga mat, sköta barnkläderna och handla mat?
    4. Hade detta ovan förändrats om mannen var hemma ”först” med det nyfödda barnet? Då hade ju han tvingats fixa maten, kläderna etc. från början… Traditionellt ”manliga” sysslor är ju liksom att fixa icka-akuta/-basala saker (bil, pellets, glödlampor, borra, skruva, klippa gräs) och traditionella ”kvinnliga” sysslor är ju mer det ”akuta/basala” (mat, kläder, hygien etc.) – anpassat för den som är hemma ”först” med barnen? Hänger ni med på hur jag tänker?
    5. Att det blir enklare att ”man gör det man tycker om” låter ju bra – men finns det någon poäng med att jag förstår hur mkt jobb det är med att tvätta kläderna, och min fru förstår hur meckigt det är att sätta upp de där mörkläggningsgardinerna? (Skulle man testa att byta hushållsuppgifter en vecka – jag tar tvätten och kläderna och Elisabet tar bilen och pelletspannan?)

    Kul med podd!

    1. Tack för din input bäste man! Vi kanske skulle byta uppgifter i hemmet en vecka och blogga om det?

  4. Tack för avsnittet! Jag tror att det är att göra det för lätt för sig att säga att var och en gör det de tycker om. På så sätt visar vi ju också för våra barn vilken syssla som hör till vilket kön. Dessutom slutar det oftast med att kvinnan gör mest (säger inte att det är så i ert fall såklart). Men när jag pratar med kvinnliga kollegor som säger typ ”jag fixar maten varje dag men han fixar allt med bilen” så tänker jag att bilen är kanske en hundradels arbetstid mot matlagning och disk. Ofta är vi kvinnor så vana vid att dra det tyngre lasset hemma att vi inte ens märker hur ojämnt fördelat lasset är. Att göra som normen känns oftast rätt bekvämt. Men det kan ändå vara ett problem utifrån dels vilka roller vi förmedlar till nästa generation och dels i orättvisan att den ena parten får mer fritid än den andra. Sen förlorar ofta männen genom att de får en mindre nära relation till barnen (generellt sett).

    Jag tror på att dels reflektera över hur mycket tid var och en lägger på hushållsarbete och hur mycket fritid man har. Och så tror jag på att byta uppgifter med varandra ganska ofta. Man växer av att utmana sig själv att tex besiktiga bilen, sätta upp en hylla eller köpa regnkläder i rätt storlek.

    Och sen såklart måste man ha en känslighet för varandras ork och mående.

    Tid med barnen anser jag bör fördelas så jämnt som möjligt för en lika nära relation till båda föräldrarna.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *