Magproblem och barnens sjukor

 

Kan tyckas ointressant för vissa, att prata om barns sjukdomar. Bland annat är jag en person, eh mamma, som tycker att kurvor, utvecklingsfaser och barnsjukdomar är bland det tråkigaste som finnes på jorden. Jag har alltså aldrig någonsin suttit med glädje och diskuterat detta med andra morsor. Såklart inget ont mot er som älskart, jag bara är inte sådan ju.

Men det betyder ju inte att vi inte har några problem i familjen när det kommer till sjukdom. Elma, min 5-åring, har sedan hon föddes drabbats av det ena än det andra. Aldrig något allvarligt, tack och lov. Men är det något hon hunnit med under sin livstid, så är det att ha varit sjuk. Och hon ska alltid slå på stort också; som när hon tog över vattkopporna från Elysia – som hade ca 10 prickar på kroppen – och Elmas kropp var så prickig att jag knappt vågade röra henne. Hon sov inget på flera dygn (neither did we. Eller, Emanuel, hehe) och hon var så galet sjuk.

 

Nog om det. För 1,5 år sedan förstod vi inte varför en sådan stor-liten dam inte kunde vara torr om dagarna. Alltså, blöjfri. Vi anade ont när hon jämt kissade på sig och även bajsade på sig. Vi gick till doktorn och gjorde prover – allt såg bra ut. Däremot fortsatte allt och vi hade egentligen inte fått några råd om vad vi skulle göra. I oktober förra året gick vi åter till doktorn och det gissades fram till förstoppning. Förstoppning? Det verkar ju inte vara så farligt, let´s just get the shit out, liksom. Tydligen var det inte så enkelt.

Elma fick medicin som gjorde att hon fick magkrampor och kräktes. Hon fortsatte bajsa på sig och allt blev bara ett enda virrvarr. Efter telefonkontakt med läkarn fick vi en annan medicin. Ja, jo, men den hjälpte lite. Forlax, heter den.

Nu har det gått snart ett år sedan första rejäla hjälpen. Hon har också röntgats och det har konstaterats att det är för mycket avföring i magen. Helt sjukt egentligen. Och i tisdags var vi på återbesök, ett besök som brukar ta en halvtimme, där jag gnäller över att inget funkar, Elma leker glatt med alla leksaker och doktorn ger nya råd.

Men nu var det annorlunda. Plötsligt kändes det som att det togs på extremt stort allvar och läkarn ville att vi skulle ge henne lavemang via the butt. Det var detta jag halvt skrev om i onsdags – det var en pärs. Elma låg som en liten kattunge på britsen och stirrade rakt ut och jag fick ingen kontakt med henne. Sedan lassade hon i toaletten och efter det fick hon sådan panik att hon skakade och grät. Vi var där i två timmar och innan vi gick hem fick Elma följa med en sköterska in i deras förråd med presenter, där fick hon en påse där det stod ”Till Elma som varit superduktig” och fick välja fem saker plus en penna som kunde blåsa såpbubblor. Jag ska säga att jag blev rörd över sköterskornas engagemang här.
Och nu fortsätter lavemang:andet på hemmaplan och jag tycker det är så hemskt, men nu är det en superkur som görs och förhoppningvis blir det bättre snart.

 

Varför skriver jag det här? Jo. Ibland önskar jag att någon annan berättat saker för mig om det som händer mitt barn. När det är sjukt så vill jag att någon som gått före ska säga: ”Gör såhär, och jag lovar, det kommer bli bra”. Eller hur? Det är lite som när vi renoverade badrummet. Jag trodde aldrig det skulle bli bra eller fint eller färdigt, men de som har renoverat ett badrum, de vet. Det kommer bli fint och färdigt. (Haha, förlåt, bra liknelse)

Jag vet också att många föräldrar har det så mycket värre. Med barn som fått kroniska sjukdomar, cancer eller något som gör att hela deras liv vänds upp och ner. Vi har ju tur, såklart. Men vad det än är, så är det så skönt att höra från någon annan också. ”Vi vet, vi har också varit med om det”.

Så. Om någons barn drabbas av förstoppning. Fråga mig. Jag vet allt!

/Filippa

12 kommentarer

  1. Elsa hade också problem med det, fast när hon var liten. Vid 2 månader började hon skrika på kvällarna och nätterna. Hela. Tiden. Men kolik var det inte och inte förens vid 10 månader insåg bvc att det ibte var normalt längre. Hon fick göra en röntgen på magen som visade på förstoppning, trots att hon bajsade mycket och ibland flera gånger om dagen. Hon fick medicin och det blev bättre men sen vid 1,5 så var vi tvungna och göra om röntgen som igen visade på förstoppning i hela tjocktarmen ? . Den proppen släppte dock av sig själv som tur var och efter det här det gått bra. Hoppas det går bli bättre med Elma nu! När de vet vad det är och man får rätt behandling brukar det gå rätt snabbt ?

    1. Men åååh! Stackars!!! Men hjälp, vad skönt att det släppte av sig själv! Här lunkar vi sakta framåt, men snart kanske det släpper!

  2. Det är gött när folk vågar prata om problem. Dels får man veta att man inte er ensam o dels kan man få hjälp av att läsa andras bekymmer. Man kan få veta att jaha kan det vara så? Osv…. Hoppas allt blir bra ?

  3. Åh men Filippa,

    Rådfråga mig. Jag vet massor om förstoppade barn. Eller om du bara vill skriva av dig
    Båda mina pojkar får forlax eller omnilax (har prövat en hel del andra mediciner också) microlax och klyx (bara den äldsta). Det blir lättare o lättare att ge klyx, vi får ge med kateter.
    Våra söner har också problem med att kissa på sig, så om du vill prata få tips o råd o bara känna att du inte är ensam, hör av dig.
    Har massa bra tips på mat o sånt med, som vi fått av dietisten (två besök har det blivit). De borde kunna kolla med ett enkelt ultraljud, så slipper ni röntgen för o se om hon är förstoppad.
    Våra söner har fått spela datorspel med rumpan för att öva på att slappna av o använda rätt muskler.

    1. Nä fy vad jobbigt för er, lider verkligen! Hoppas det kan bli bättre snart.
      Bra tips med ultraljud, det ska jag föreslå!

  4. Tack för att du skriver Filippa! Nu är ju vår äldsta bara 3 (snart!) men vi har problem med bajseriet här också. Bajsade utan problem på pottan typ 5 dagar i sträck förra veckan, tills han bara tvärnitade igen. Helt och hållet. Bajsar bara i blöjan. Så. Jobbigt. Speciellt när jag vet att han kan?! Men, det kanske är något mer som är lurt. Hm. Hur som helst STOR kram till er och alla andra som kämpar.

  5. Jättebra att du delar sånt här!
    Ens barn behöver ju inte vara livshotande sjuk för att man som förälder ska oroa sig och ha tusen frågor, det räcker ju ibland med en förkylning tycker jag!
    Hoppas hon piggar på sig snart!
    Kram.

  6. Käraste Filippa. Det suger ju verkligen när barnen är sjuka. Hoppas å ber på vändning för lillkotten eran <3

Lämna ett svar till Jennie Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *