Jag drömmer om…

Att bli känslomässigt golvad av en teaterföreställning.

Att ligga på en solvarm klippa i Bohuslän för att sedan dyka i och känna hur jag omsluts av det tysta, lugna, salta vattnet.

Att få en fast anställning och att kunna jobba halvtid.

Att tågluffa mig genom Europa, njuta av kultur och sorlande människoklungor utan rädsla för virussmitta.

Att kyrkan ska hitta nya vägar för att möta ungdomar som verkligen behöver vettiga och verkliga vuxna i sina liv, och att dessa ungdomar ska få hitta hem.

Att ha uthålligheten och modet att skriva något som jag vill publicera i fysisk form.

Att mina döttrar (och allas döttrar) ska få bli helt fria och nöjda med sina kroppar!

Att orka ha en stor och bjussig inflyttningsfest.

Att min trädgård ska få fyllas av blommande fruktträd och surrande humlor.

Att äta frukost på altanen med solvarma jordgubbar och bara fötter mot trädäcket.

Att springa långt och snabbt.

Att få hålla min mamma i handen och höra hur hon säger till mig; Du det är ingen fara, allt är bra nu.

(Idén snodde jag från UnderbaraClara! – Tack!)

5 kommentarer

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *